Min mormor Elin föddes i Valknytt år 1882. Valknytt var en by norr om stan som försvann i samband med att nuvarande E4 byggdes ut, i det område där Scandic Hotell nu finns. Mormor hade en storebror, Erik August Rudolf. Han dog drygt tolv år gammal. Dödsorsaken var lunginflammation. Mormors yngste bror föddes 1888 och avled kort efter födseln. Däremellan fanns ytterligare en bror, Frans Bruno, som levde till vuxen ålder. Barnens mamma Maria gick ur tiden år 1906, 55 år gammal. Dödsorsaken var vattensot.
Valknytt låg i ett av Europas fattigaste länder. Sjukvården var usel, maten dålig och armodet utbrett. Arbetarskydd existerade knappast, skolan var undermålig och många tog till flaskan. Demokrati var bara en dröm och många konservativa varnade för denna farliga fluga; det handlade ju om att de okunniga skulle få makt över de kunniga. En del tröttnade på hela skiten och utvandrade till Amerika.
Så lyftes Sverige ur fattigdomen. Det var ingen som förde ett trollspö över landet utan det var ett verk av det arbetande folket.
Häromveckan kom nyheten om att Nigeria, Afrikas folkrikaste stat, är fritt från polio. Nu finns sjukdomen endast kvar i Afghanistan och Pakistan. I övriga världen är den utrotad. Jag minns fasan i början av 1950-talet då polio bröt ut i Sverige. Barnförlamning kallades sjukdomen. Det fanns misstankar om att en grannpojke i Nacksta drabbats. Först 1957 inleddes allmän vaccinering i Sverige och sedan dess har det inte varit några större utbrott av sjukdomen.
I det internationella samarbetets historia finns många fiaskon att rapportera. Som påståendet att det senaste kriget var det sista. Men det finns också obestridliga framgångar. FN-organen WHO och UNICEF har spelat en central roll i kampen mot polio. Att Nigeria nu är poliofritt är en stor framgång för det internationella samarbetet.
Om människor går samman – det må gälla sågverksarbetare i det gamla Sverige eller aktörer i dagens internationella politik – så kan man uppnå enorma resultat. Exempelvis demokrati och hälsa.
Om man jämför med Valknytt på 1880-talet eller Nigeria på 1980-talet har det skett enorma förbättringar. Ändå lever många i tron att det blir sämre och sämre, värre och värre. Att utvecklingen går bakåt, att den grova kriminaliteten växer och att otryggheten sprider sig som en medeltida farsot runt om i världen. I en tid då möjligheterna till korrekt information är större än någon gång tidigare så sprids villfarelser, detta att framstegen uteblir och att vi sjunker allt djupare ner i ett bottenlöst träsk. Det skapar lätt en hopplöshet: det är inte lönt att kämpa för att det ska bli bättre.
Jag läser vidare om släkten i Valknytt och hoppas att världens länder satsar mer på projekt av den typ som firat framgångar i Nigeria. Och jag hoppas att medierna förmedlar en sannare bild av världen.
P.S. Varför prenumerera på propagandamaterial från Rysslands ambassad i Stockholm så länge Svante Säwén (S) skriver i Sundsvalls Tidning?
