Örjan Fredriksson: Om det omänskliga blir accepterat

Vi har ett fascistiskt och rasistiskt parti i våra demokratiska parlament och dessa partier breder ut sig i Europa, samma Europa som nu håller på att glömma det som hände under andra världskriget. De sista som var med i Auschwitz och Birkenau håller på att gå ur tiden. Detta hinner inte riktigt att hända förrän vi är där igen. Lär vi oss aldrig något av historien, är vi européer egentligen hela tiden rasister och fascister, men när det blir för övertydligt så måste vi försöka att öppna garderoben och stoppa undan de mest unkna åsikterna om våra medmänniskor, ett tag.

Som socialist så är det logiskt och självklart att när vi har högerregeringar som försöker att klämma åt de som redan har det svårt så vaknar fler upp och kräver större rättvisa. Det är inte bara rika som ska ha ett bra liv och vi ska solidariskt hjälpa de som har det svårt så att de också har chansen att leva ett drägligt liv. Men när omänskligheten växer i Hällefors, Sverige och Europa är det inte längre självklart att vi ska hjälpas åt och dela rättvist på tillgångarna utan får jag sitta i mellan så då ska jag hitta någon som minsann är mindre värd att dela det gemensamma och de ska inte tro att de får vara med och dela de också. Ju större klyftor som skapas av högern i samhället, ju större orättvisor upplevs med rätta men svaret är inte entydigt, byt politik, minska klyftorna, öka jämställdheten. Nej högern och extremhögern går i armkrok mot ett fascistiskt samhälle där vi ska hitta syndabockar av ”fel” hudfärg, religion, etnicitet, sexuell läggning och så vidare som tar ”våra” pengar när vi i själva verket alltid vet vem som tar våra pengar om de får chansen!