På nyhetsplats läser du idag en intervju med Rachel Moran. Hon kallar sig överlevare och viker aldrig en tum från att prostitution inte är arbete, att sexköp inte är en moraliskt försvarbar handling. Det är ett angeläget perspektiv när alldeles för många drar mot att prostitution är en mänsklig rättighet – vad hände, Amnesty? – och att varje juridisk begränsning är att kränka kvinnors autonomi.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Snart är det fotbolls-EM. Fans vallfärdar till Frankrike. En inte obetydlig andel av dem kommer att krydda sin totalupplevelse med sexköp. Det vet vi från tidigare stora sportevenemang.

När många män samlas på en och samma plats – utan sina familjer, utan vardagens sociala kontroll – gör prostitutionsindustrin strålande affärer. Den fungerar som en modern tross, alltså avdelningen som brukade släpa efter arméer. Den är mobil, den flyttar sig geografiskt för maximal försäljning.

Maria ska till Frankrike. Hon ska möta den ökande efterfrågan. Jag träffade henne första gången för tio år sedan, i tyska Köln, där hon befann sig på bordellen Pascha – Europas största – för att tillgodose supportrarnas alla önskemål, inklusive ”orgasmgaranti”. Bordellens driftansvarig var särskilt stolt över den detaljen.

Då skulle det spelas fotbolls-VM.

Nu är det EM.

Tyskland har legaliserat prostitution, Frankrike har kriminaliserat. Inget tror att den skillnaden kommer att kompensera för fansens uteblivna attitydförändring. Jag har talat med grupper som arbetar nära Frankrikes prostituerade. De märker att det nu anländer ett stort antal kvinnor, ofta från länder i östra Europa. Maria är en av dem.

Hon bussas från Rumänien till Saint-Denis (där Sverige spelar sin första match). ”Jag känner till lagen. Men männen bryr sig inte när de druckit öl.” Maria har ångest för det som väntar. Hon kommer under EM att sälja sig minst 16 timmar om dygnet. Annars blir hennes uppdragsgivare missnöjd.

Så vems ansvar är det att stoppa prostitution i samband med EM?

En början är givetvis att fansen inte köper sex, och att kollektivet – män – skarpt markerar mot den – man – som ändå gör det.

Sedan är Frankrike värdland. Med det följer en skyldighet att övertyga fans om att det är fel att underblåsa prostitution. ”Vi har varit i kontakt med flera departement. Men det verkar inte planeras någon kampanj”, säger en aktivist som befarar att alla polisiära resurser går till att undanröja (det högst verkliga) terrorhotet. ”Prostitution kommer att ske ostört. Min bedömning är att våra myndigheter bagatelliserar det.”

Frankrike kan göra enklast möjliga insats. Sprida en broschyr utanför flygplatser, hotell och arenor. Slå fast att sexköp är olagligt. Till exempel.

Vad som helst skulle vara ett fall framåt jämfört med hur Tyskland agerade 2006. Där tyckte berörda myndigheter att torskarna skulle spana efter misstänkt trafficking: ”Oavsett hur lång din penis är, är du den ende som kan märka om en kvinna har tvingats in i prostitution.”

Tänk om en enda profilerad spelare riktar sig direkt till fansen och säger att den som köper sex utesluts från fotbollens gemenskap.

Tänk om budskapet skulle komma från Zlatan eller Ronaldo.

Tänk om fotbollens egna organisationer skulle bestämma sig för att motverka den prostitution som följer med mästerskapen. Uefa kommer att tjäna miljardbelopp på EM. Resurserna finns. Det gäller även för Fifa som arrangerar VM. ”Prostitution och trafficking är inte en del av ansvarsområdet för en internationell idrottsfederation”, sa dåvarande Fifa-presidenten Sepp Blatter inför det i Tyskland. ”Prostitution är en politisk fråga”, sa Svenska fotbolls-förbundet.

Klart att det är en politisk fråga. En avgörande politisk fråga för den som vill ha mer jämställdhet. En politisk fråga som kräver ett kraftfullt, uthålligt ställningstagande.

Uefa, Fifa och de nationella förbunden tar bekvämt avstånd i policydokument. Men sedan blir det tyst. Allt medan fansen fortsätter köpa sex.

Jag önskar att jag kunde säga till Maria – hon har levt en tredjedel av sitt liv i prostitution – att det här inte är en evighetsmaskin, att det finns ett slut. Men det kan jag inte.

”En skam för Europa”, konstaterade svenska Socialdemokraterna 2006.

Nu har det gått ett decennium, spelats tre VM och två EM. Har du hört någon ens viska om eskalerad prostitution i Frankrike? Annat än brittiska tabloider som varnar ”sex-mad footie fans” att de riskerar böter om de köper sex.

Problemet finns kvar, debatten är försvunnen.