Sveriges Radio skriver att regeringens förslag handlar om att ”vidta åtgärder så att fler illegala personer lämnar Sverige”. Det är en klumpig formulering. Ingen människa är illegal.

När politiker pratar migration är det nästan alltid ren strategi snarare än ideologi, och det vi ser här är troligtvis en rätt effektiv triangulering. Oppositionen stödjer regeringens förslag, och tycker egentligen att det inte går tillräckligt långt. Sverigedemokraterna svettas och yrar om fördrivning. Och Socialdemokraterna ser en gyllenbrun chans att utan Miljöpartiet i regering lägga fram en ännu hårdare linje.

Men det är både lätt och fegt att upprepa idéfattiga plattityder om vad som är långsiktigt hållbart, att ha färdiga stopprepliker om “realistisk” politik där allt annat än lägsta möjliga invandring är drömmar och nästan fult att prata om. 

Ord som papperslös är bortsuddat och långt ifrån att hamna på en aktuell politisk dagordning. Där syns rasismens största vinst och förskjutning. Det som utspelar sig är konservativas version av godhetssignalering, fast med udden mot de som flyr eller väljer att flytta. 

Varför? 

För att det är så lätt.

Alla diskussioner om migration börjar med att någon som idag är en del av hegemonin, linjen som vann, gnäller över att de minsann blev tystade förr och att det var så himla svårt att vara emot invandring. Det enda som är sant i den snyfthistorien är att hårda tag inte hade lika mycket politisk makt när den aktivt utmanades av en frisk antirasism. Om du vill trigga migrationskåsörerna räcker det idag med att säga att du vill ha en annan migrationspolitik.

Det svårare och moraliskt rätta är att istället göra upp med antimänskligt språk och politik. Alltså, att ställa upp målkonflikten abstrakt välfärd mot invandrare är så klart ett politiskt val. Om du så bara vill kan du istället ställa upp konflikten mellan de som har makt och resurser att förändra fördelningen och de som är utan samma möjlighet. 

Det är inte migrantens fel att din vårdcentral suger, att friskolekoncerner får miljoner i hyresrabatter, att arbetstryggheten eroderas, att ditt centrum förfaller.

Det finns inget samhällsproblem som de inte kommer att skylla på invandring och migranter, och antimänsklig debatt är farligare än invandring. Raskodad inramning av ekonomiska migranter eller migration som drivet av girighet eller av rent ekonomiska skäl – från en lön till till en högre lön – döljer att det ofta handlar om överlevnad. Många lämnar en ojämlikhet i sökandet efter de där mänskliga rättigheterna som EU och Sverige gärna säger ska gälla varje människa i världen men som i praktiken mest är hetluft från den globala norden.

Okontrollerad står staten som starkast. I november fyllde de tillfälliga inre gränskontrollerna sex år. Nästa steg är att uppmana till angiveri och kriminalisera undangömmande eller stödjande aktiviteter som riktar sig till papperslösa. Det är en politisk verklighet som väntar runt hörnet, och som antirasister måste stoppa.

De integritetsvidriga Reva-kontrollerna, där polisen bland annat aktivt sökte efter papperslösa i kollektivtrafiken när folk var på väg till jobbet eller för att hämta barnen på förskolan, stoppades år 2013 efter ett stort socialt motstånd. Men Reva bleknar i jämförelse med den konservativa apparaten som Socialdemokraterna gärna lägger grunden för, med fler och mer ingående kontroller. 

Morgan Johansson kallar sig demokratisk socialist och är klarsynt i sin syn på hur en konservativ regering med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna skulle regera. Men nu är det den socialdemokratiska enpartiregeringen som lägger fram förslag för ”intensifierat återvändande”.

Alla grejer är inte dåliga. Regeringen lägger fram ett förslag på krav på bindande anställningsavtal för att få arbetstillstånd i Sverige. Det ska inte räcka med att arbetsgivare kan locka till sig utländska arbetare med bara ett anställningserbjudande, för att sedan i praktiken dumpa villkoren när arbetaren väl är på plats i Sverige. 

Att stoppa invandring eller öka utvisningarna har aldrig någonsin betytt att något annat blir bättre. Det får inte högerpartierna att magiskt vilja investera i välfärd, bostäder, förbättrad fördelning eller mer politiskt inflytande för dig. Lagom till valåret behövs en förnyad antirasism som utmanar batongetablissemangets sanningar.