Ledare. Maria-Pia Boëthius.

2015-01-10 04:24
´ Bild: TT
´

Nu är det getens år – och det fyller mig med glädje

Vi behöver sansa oss, skala ner, sluta konsumera som livsidé och göra demokratiskt uppror mot planetens utarmning.

Mitt älsklingsdjur är uttern, men på andra plats kommer utan tvekan getter, som jag lärde känna på de alpängar invid vilka jag i många år bodde. Ibland åt de upp krukväxterna, som på italienskt vis kantade trappan, men det var omöjligt att bli arg. Getter är överlevare, de äter det mesta, och pelargoner är antagligen deras idé om rysk kaviar. Byn där jag bodde hade hållit getter i hundratals år – de sågs som fattig mans ko – men vilka alldeles underbara väsen. De har dessutom humor; man kan till exempel leka ”gömma ringen” med dem.

Jag skriver detta för att pigga upp oss alla. Det är mörka och oroande tider, väl beskrivna i librettot till en brittisk opera, ”Världen vänder sin mörka sida till; det är vinter.” Men enligt den kinesiska tideräkningen är 2015 getens år och hur ovetenskapligt det än är fyller det mig med glädje. Precis vad vi behöver: Överlevarna, humorn, stolt- och nöjdheten med att finnas till trots att man betraktas som fattig mans ko, roligare att vara fattig och underfundig än trög och rik, friare att vara uppfinningsrik istället och stoppa i sig det mesta, men inte kött.

Varje gång jag misströstar under det kommande året kommer jag att se till att tänka på mina kumpaner getterna och deras förnämliga överlevnadsstrategier.

Jag har ännu inte tagit ställning till dekabristerna, den svenska, politiska palatsrevolutionen, avsedd att göra Sverige regerbart istället för att låta sig utpressas av Sverigedemokraterna. Jag ser tiden an och vill se hur det fungerar i praktiken. Dekabristupproret i Ryssland 1825, några kallar dem decembristerna, var adelns uppror mot tsaren, men med stöd av många utarmade ryssar. Är detta den politiska adelns sätt att bevara sin makt eller den svenska traditionen att samarbeta över partigränserna när fara hotar? Vi får se. Det som fascinerar mig är att de som klagar inte har någon konstruktiv och alternativ idé om hur de folkvalda borde ha agerat istället. De har eliminerat utpressningshotet från nyfascisterna, men skapat en krympt demokrati.

Eftersom min idé om demokrati är samlingsregering, men med en folklig rätt att utsätta vartenda beslut för folkomröstning vet jag inte om detta är ett framsteg eller en backlash. Men det är finurligt; de har tagit ifrån SD vågmästarrollen; det gillar jag i en tid när viss höger hellre vill samarbeta med SD.

Det finns nu två starka kraftfält som är utleda på demokratin, så som den handhas. Det ena är marknaden, som alltid sett demokratin som ett hinder för obegränsad tillväxt. Det andra är vi, som ser politiskt valda representanter som fega och svaga när de inte vågar fatta livsavgörande beslut om klimathotet och planetens framtid.

Men för just oss betyder demokratin motsatsen; chansen att resa oss, gå samman och förändra både världen och framtiden, utan våld. Ännu hoppas alltför många att ”någon annan” ska lösa problemet åt oss. Det kommer inte att ske. Kanske är det första gången var och en av oss, som vill fixa framtiden, inte bara kan sympatisera med demokratin utan måste förvandla oss själva till demokratiska aktivister, som tar vara på den utväg våra föregångare gav oss och var beredda att dö för. Demokrati låter numera tråkigt, som något slags byråkratisk glosa. Men i själva verket är demokrati den mest omstörtande, oblodiga idé som någonsin funnits. Bara vi fattar hur vi ska ta den i besittning.

En av de vackraste öar jag besökt är Capri utanför Neapel, en ö omsvärmad av myter, legender, skönhet och orgiastiska utsvävningar. Jag kommer aldrig att glömma när jag äntligen lärt mig italienska och insåg att Capri helt enkelt betyder Getön, döpt av strävande bönder. Där betade korna och getterna om somrarna tills jet-setet tog över, i glitterati som det numera heter på italienska. Det är en bra bild att ta till sig under getens år.

Vi behöver sansa oss, skala ner, sluta konsumera som livsidé, göra demokratiskt uppror mot planetens utarmning och inse att Capri, lika sägenomspunnet som rikedom som livsmål, en gång var en ekologisk betesmark – och att det kanske var bättre så.

 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

Maria-Pia Boëthius
Maria-Pia Boëthius 

Har sedan första numret varit ledarskribent i rikstidningen ETC. Varje lördag skriver hon ledaren i helgtidningen ETC.