Ledare: Ni kan aldrig tysta oss

Sträva efter att samhället ska bli enat, skriver Carolina Pettersson.

Jag har blivit skallad av en nazist en gång. Det var mitt på dagen, mitt på Östra Storgatan vid Hoppets torg. Det var motsol så jag såg inte hur hans ansikte såg ut, jag såg bara att han hade rakad skalle och nazitatueringar. Han var förmodligen ganska full, för han missade mitt ansikte och träffade axeln istället. Det gjorde inte det minsta ont. En annan gång blev jag jagad av tre nazister, fram tills att jag hann springa på en buss och busschauffören stängde dörren mitt i ansiktet på dem. Jag satt kvar på bussen i fem stationer, trots att jag nästan var hemma där jag klev på bussen, och fick gå hem i den mörka och kalla höstnatten. Jag har hörts det ropa ”sossehora” efter mig på stan från unga med rakade skallar.

Den 22 juli 2011 satte jag igång min telefon efter att ha haft den avstängd ett par dagar medan jag var på semester. Jag hade 16 missade samtal från vänner som inte visste vart jag var, och undrade om jag var en av dem. Ifall jag hade åkt på besök till AUF:s sommarläger det här året, och ifall jag befann mig på den ön.