Henrik Jalalian: Nej, småbarnsfamiljer är inte budgetens vinnare

”Budgetens vinnare är småbarnsfamiljer där båda föräldrarna jobbar”, går det att läsa i svenska medier idag. Bortåt 2000 kronor i månaden kan det bli för en vanlig barnfamilj. 

Men ska man vara petnoga är ju budgetens vinnare samma som vanligt. Vinnarna är de som har stora förmögenheter, dyra lyxvillor eller fått ett stort arv. 

Inte heller denna gång kommer de att behöva betala förmögenhetsskatt, arvsskatt och fastighetsskatt. Den svenska välfärden betalas alltjämt av löntagarna. Det ska löna sig att arbeta, sa finansministern, men mest lönsamt är det att redan äga. 

I Sverige har vi en relativt liten lönespridning, men när det gäller ägandet håller Sverige jämna steg med Ryssland och dess oligarker. Bara så vi har den saken sagd innan vi analyserar budgetens vinnare och förlorare.

I tre år har svenskarna gått på knäna. Socialdemokratisk ekonomisk teori brukar gå ut på att stimulera ekonomin i dåliga tider, för att få igång konsumtionen och därmed rädda jobben. Det brukar kallas Keynesianism, efter en ekonom med samma namn. Men detta har regeringen inte gjort. 

Man har suttit på händerna och låtit arbetslösheten stiga till rekordnivåer. Syftet verkar ha varit att istället spara ihop till ett rejält valfläsk. Moderaterna är också keynesianer – men bara när det är valår. Flera av lättnaderna är tillfälliga, så vinner högern valet kan dessa lättnader snabbt plockas bort igen.

Det lustiga är att budgetens vinnare och förlorare har ett väldigt starkt samband med vilka grupper moderater vill locka till sig i valet. Först har man under hela mandatperioden gynnat de egna kärnväljarna med olika avdrag och skattesänkningar för höginkomsttagare. 

Nu under valåret breddar man det till fler grupper, för att säkra en valvinst. Dessa grupper får äta sist, men ändå. De får i alla fall sitta med vid bordet.

Men hur mycket beror förstås på vilket yrke du har. Ju högre inkomst, desto större skattesänkning får du i antal kronor. Människor som är arbetslösa och går på bidrag kommer att få det ännu kärvare än de redan har. Men det gör ju inget – arbetslösa röstar inte på moderater.

Man kan lite enkelt sammanfatta det med att ju större din benägenhet att rösta på Moderaterna är, desto större blir din skattesänkning. Vän av ordning undrar förstås varför det skulle vara mer träffsäkert med en ekonomisk stimulans av grupper som kan rösta på Moderaterna.

Enligt ekonomisk teori är det nämligen tvärtom. Det är bäst att gynna dem som har lägst inkomster, eftersom mer välbärgade grupper oftare använder stimulanser till att öka det egna sparandet istället.

Svårare blir det för SD att motivera budgeten, då deras väljare i hög grad består av just arbetslösa. 

Jag är en stor anhängare av att staten borde låna mer. Men som huvudregel bör detta gå till just investeringar, som kan stärka Sverige på sikt. Att låna till skattesänkningar under ett valår är dock fullständigt oseriöst. Särskilt när statsbidragen till kommunerna inte räknas upp med inflationen – i praktiken blir det en neddragning. 

Skattesänkningar måste kunna bäras långsiktigt – exempelvis genom att man finansierar dem med en högre skatt på kapital. När man talar om vinnare och förlorare i en budget glömmer man för det mesta att beskriva den verkliga kostnaden för en skattesänkning – nämligen sämre välfärd. I slutändan blir det ofta en ekonomisk förlust. Familjer med förskolebarn får mer i plånboken – men kanske blir det färre barnskötare och pedagoger på förskolan.

Till sist behöver man ju också säga något om att Sverige riskerar tiotals miljarder i böter för missade klimatmål. Det är ett haveri i sällan skådad skala. Men detta bekymrar sig inte regeringen för – det blir ett problem för framtiden. I dubbel bemärkelse, för både ekonomi och klimat.

Budgetens enda syfte verkar vara att vinna val, samtidigt som det försvagar Sverige. Som jag skrev häromdagen finns en risk att de lyckas. Det är därför viktigt att tala högt om hur den här budgeten egentligen slår.