Den korta utfrågningen av Åsa Romson i SVT var rätt klargörande.

För femton år sen ville Åsa Romson att tillväxten skulle gå till lägre arbetstid, annars var det meningslöst med samarbete med S.

Nu lägger MP och S en budget där satsningarna på miljöpolitik ligger kvar på en löjligt liten nivå och inte alls motsvarar tillväxten.

Romson pratar om stora satsningar men i praktiken satsar man inte mer än Alliansen.

Vad var klargörande?

Där MP fått igenom sina förslag, som vapenexporten till Saudiarabien, eller runt kärnkraften (Ingen utom Folkpartiet tror på kärnkraftsutbyggnad idag) så blir Romson både tydlig och lätt att förstå.

Och att höjd bensinskatt drabbar dem som kör bil är ju rätt självklart, utfrågarens vilja att kalla det ett hot mot landsbygden var rätt genomskinligt. Landsbygden kan inte överleva på billig bensin, det måste skapas nya gröna jobb där, förklarade Romson utan att sväva på målet.

Sen kom frågan om Vattenfall och kolet.

Bolagets ledning har ju berättat att man vill sälja kolkraften i framför allt Tyskland för att klara sitt miljömål.

Samtidigt satsar Vattenfall på nya kolgruvor för att helt enkelt göra kolkraften säljbar till annan part.

Det här har man berättat i tidningsintervjuer och pressmeddelanden.

Men Romson kan inte ta ställning.

Romson säger rent ut att hon inte FÅR tycka eftersom Vattenfall ”inte presenterat sina planer”.

Och hon vill inte vidkänna att MP i valet var emot försäljning av kolkraften, nu handlade det om att man var emot försäljning av hela Vattenfalls europeiska verksamhet.

Men om styrelsen säljer kolet och behåller vindkraften, accepterar MP det då?

Nej, vi fick inget svar i en utfrågning som i övrigt var väldigt tydlig.

Vattenfall var en plåga för alliansens ministrar i åtta år.

Ska vi gissa att plågan fortsätter i fyra år till?

Tänk att en kolbit kan bli så tung till slut.