– I Sverige talar man svenska, sa Moderaternas partiordförande Ulf Kristersson mästrande i sitt jultal nyligen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Och i höstas skrev tre moderater en debattartikel i Aftonbladet där de krävde att modersmålsundervisning i skolan avskaffas. Men inte nog med, det ”svenska som andraspråk” skulle också bort.
På så sätt kommer ”svenska språkets roll och betydelse tydliggöras och förstärkas” argumenterade de tre högt uppsatta moderaterna. ”Inget barn i Sverige ska behöva läsa svenska som ett andra språk”.
Debattartikeln avslutas med att skolan i stället ska ”ställa samma krav och förväntningar på alla elever gällande krav på kunskaper i svenska språket.”
Man kan ju tycka att politiker som driver en så offensiv linje borde ha mer på fötterna. ”Svenska som andra språk” betyder inte att svenskan kommer på andra plats. Tvärtom. Inget annat skolämne ges så stor vikt som just svenska språket genom att en särskild lärare ägnar särskild tid.
Visst, Moderaterna har rätt i att inget barn ska ”behöva” läsa svenska som andra språk. Ärligt talat tyckte jag själv inte att det alltid var så himla roligt när jag gick i skolan och min svenska två-lärare klev in i klassen två dagar i veckan och plockade ut mig ur klassrummet. Det är sällan kul att pekas ut. Men under de två åren som jag fick stödet i skolan växte både språket och mitt självförtroende.
Vi hade ett system jag och min svenska två-lärare, varje gång jag inte förstod saker som togs upp under ordinarie undervisning tog jag med mig det till henne. I lugn och ro kunde hon förklara ordens betydelse.
Eftersom jag inte hade samma förutsättningar som de andra barnen i min klass, som hade svenska språket med sig hemifrån, gav språkstödet just den extra supporten som gjorde att jag fick samma förutsättningar som de andra.
Egentligen är det självklart, ska samma krav ställas på barn med annan etnisk bakgrund så måste de eleverna ges förutsättningar att klara skolan som alla andra.
När jag hade hunnit ifatt mina kamrater fasades stödet ut. Däremot fortsatte jag att gå på modersmålsundervisning. På högstadiet hade vi alltid modersmålsundervisning under ”håltimmar” och ibland efter skoltid.
Tack vare den svenska skolan har jag tre språk i bagaget i dag, arabiska, engelska och svenska. Det har aldrig varit en nackdel för varken mig eller någon arbetsgivare att jag kunnat behålla och utveckla min arabiska.
Med andra ord har det bara varit till fördel att skolan erbjudit (eller snarare tvingat mig tack och lov) att ta del av svenska som andra språk- och modersmålsundervisning.
Även forskningen talar sitt tydliga språk. En stor svensk studie från Stockholms universitet visade nyligen att ju bättre barn är på sitt förstaspråk desto bättre presterar de på svenska.
Forskare har följt elever som deltagit i modersmålsundervisning i somaliska och upptäckt att de barnen presterar bättre än somalisktalande elever som inte deltagit i hemspråk.
Ska man gå på forskning och inte löst tyckande så innebär det här resultatet att skolan borde öka hemspråksundervisningen och inte minska eller ta bort den. Hemspråksundervisning med utbildade lärare är något helt annat än att prata hemma med sina föräldrar.
Mer än 250 miljoner människor i världen har arabiska som sitt förstaspråk, och många fler förstår och använder språket. Hur kan det inte vara en fördel att Sverige har invånare som kan kommunicera med så många människor i andra länder?
Men Moderaternas upptrappade strid mot andra språk handlar givetvis inte om språk i allmänhet.
Hade barnen som invandrat till Sverige talat franska eller amerikansk engelska hade den här frågan antagligen aldrig kommit på tal. Men somaliska, kurdiska och arabiska är inte lika ”fint” för Moderaterna.
