Välkommen 2017 och januari. De många räkningarnas och hopp om ljusets månad. Det talas och sjungs helgerna igenom kring en önskan om en vit jul. Själv är jag grundligt less på såphala gröna jular. Många hävdar att det minsann inte alltid var snö kring juletid förr, men nog var det snötäckt om än så tunt i decembersluten under första halvan av mitt liv. Gräsmattegrönt på jul, det var ju något de stackars skåningarna fick tvingas stå ut med.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Historiskt sett har klimatförändringar skett i alla tider. Jorden har drabbats av såväl global uppvärmning som nedkylning beroende på bland annat olika kemiska sammansättningar i atmosfären. Avståndet mellan jorden och solen har skiftat och likaså har kontinenterna förflyttats. Den pågående klimatförändringen, som vare sig klok eller tok kan förneka, skiljer sig från tidigare växlingar genom att medeltemperaturen stiger betydligt snabbare än normalt.
Vi vet orsakerna till det. Vi bränner för mycket fossila bränslen och släpper ut alldeles för mycket växthusgaser i atmosfären, utöver att vi skräpar ner hav och land, oerhört rubbat med tanke på att dessa tre i god symbios är vår förutsättning till våra liv på denna i grunden vackra fantastiska plats som är vårt hem.
Var och en av oss har så klart ett egenansvar. Det håller inte om alla säger att det inte spelar någon roll för i andra länder skräpar de ner som bara den. Men visst, jag kan förstå att folk tröttnar och upplever det som både skuldbeläggande på individnivå och hopplöst sett ur ett globalt perspektiv. Lösningen, för vi må ju tro på att det går att fixa och renovera det vi har brutit ner så effektivt, vari ligger den då?
Det ligger så klart på flera plan. Att få andra nationer att minska sina utsläpp må ju ske på ett högra politiskt plan, men glöm aldrig din egen konsumentmakt. Köp miljöcertifierade produkter. Turista grönare. Vi uppmanas att resa mer kollektivt här hemma. Kräv mer pendlarparkeringar och förbättrad infrastruktur för gemensamt resande där förutsättningarna finns. Lokalt tar man så klart Sundsvallsbron om man bara ska passera stan i bil.
Lite förlöjligande kommentarer hörs rätt ofta när det kommer till vår höga köttkonsumtions påverkan på klimatet. Ofta rörande huruvida djurdynga kan påverka eller inte. 15 procent av världens totala växthusgasutsläpp kommer från köttproduktion och det beror mycket på att det går åt oerhörda mängder mark för foderproduktion. I Sverige äter vi cirka 84 kilo kött per person och år. Det går ju faktiskt att blanda upp med vegetabilier och minska ner det en hel del. Vinsten, utöver minskad klimatpåverkan, blir trippel positiv: godare, billigare och nyttigare.
Sedan 1995 har dessutom import av kött ökat då vi nu äter så mycket kött att dels den svenska köttproduktionen inte hänger med, dels att det från många länder kommer billigare produkter. Långa transporter, exempelvis oxfiléberget från Sydamerika vi tar in till nyår, gör ju dessutom att utsläppen från transportsektorn blir onödigt höga. Naturligtvis ska vi importera det vi inte kan producera här hemma, men nog kan vi sansa oss lite och i första hand köpa närproducerat.
Så med önskan om ett Gott Fantastiskt 2017 så ska jag nu offentligt avlägga mina nyårslöften. Privat så ska det minskas med köttätande i familjen, minst 1/3 och mer samåkning till och från jobben. Politiskt löfte blir att jag lägger mer fokus på att driva miljöpolitiska lösningar än tidigare. Med en from förhoppning att inte eventuella barnbarn i framtiden måste resa till Svalbard för att uppleva en vit jul.
