Göran Greider: Mina islamska förebilder

Läs också: Ledarbloggen: Svenska löner är för låga

Ända sedan de sena tonåren har jag stått i viss mental kontakt med den islamska världen. Det var då jag läste de persiska sufierna, en mystisk riktning inom islam, som gjorde ett oerhört intryck på mig. Elva– och tolvhundratalets persiska poeter – jag tycker jag känt dem länge, och det känns som att de känner mig. Sadi, Rumi, Hafiz och många andra: det är gestalter som tycks förbli evigt samtida. Hafiz och Sadi levde båda i den persiska staden Shiraz, där en mängd olika religiösa riktningar var företrädda och trots att de har Koranen som yttersta ledstjärna så finns det inte ett spår av doktrinär fanatism hos dem. Hafiz är tyvärr tydligen extremt svåröversatt (det finns dock en översättning till svenska) men redan på 1700-talet översattes han till engelska och kom att starkt påverka Johann Wolfgang von Goethe när han skrev sin Väst-östlig divan. Den frihetliga tonen hos Hafiz är ofta vanvördig: Imamens tal är långt, men livet är kort, kan han skriva.