Inte nog med att Miljöpartiet förlorade sina platser i 59 kommuner i valet i höstas, när året var nytt och januariavtalet presenterat lämnade dessutom flera profiler partiet och skapade det nya Vändpunkt.
”Utsläppen minskar knappt alls och klyftorna växer. Regeringsuppgörelsen fortsätter med skattesänkningar för de som inte behöver och lägger ut än fler verksamheter på den nyliberala experimentverkstaden. Jag vill fortsätta förändra samhället men Miljöpartiet har valt en väg jag inte tror på. Det går inte att rädda planeten och människors livsvillkor inom ramen för dagens ekonomiska system.”
Det skrev Carl Schlyter i en debattartikel i Dagens ETC i samband med att han meddelade är att han lämnar MP.
Sedan, för ett par veckor sedan, kunde den här tidningen avslöja att Miljöpartiet återigen kan köras över i en av partiets allra viktigaste frågor av sitt samarbetsparti i regeringen när Socialdemokraterna vill fördubbla trafiken på Arlanda.
Kort sagt, förutsättningarna är inte så goda för den som hoppas på ett stort och starkt grönt parti som ska kunna förändra vår ekonomi och vårt samhälle.
Men det kan bli annorlunda. Om MP orkar samla ihop sig själv och blir ett parti för ”vanligt folk”, vilket partiet misslyckats med enligt partiets egen valanalys. Miljöfrågan engagerar. Även den mest inbitne klimatskeptikern har skrämts av förra sommarens rekordtorka och skogsbränder. Men det måste vara en miljöpolitik som ställer sig på vanligt folks sida, mot det miljöförstörande kapitalet. En miljöpolitik för de gula västarna om man så vill.
Avgående språkröret Gustav Fridolin skickade med följande uppmaning till sin efterträdare när han intervjuades i Dagens ETC i samband med att han meddelade sin avgång.
”Vi måste bli bättre på att visa att solidaritet med miljö och klimat måste hänga ihop med solidaritet för människor. Att miljöpolitiken måste hänga samman med rättvisepolitik.”
Det räcker alltså inte att höja bensinskatten och säga åt människor att handla ekologiskt. Pengar måste också fördelas till dem som drabbas mest, det vill säga de i glesbygd med låga inkomster.
Den efterträdare som med största sannolikhet utses under helgen kongress är Per Bolund. Finansmarknads- och bostadsminister som i regeringssammanhang ofta ses vid finansminister Magdalena Anderssons sida. Näringslivsvänlig urstockholmare. Kunnig, ja visst (han har forskat i biologi), men inte en eldig idealist som kan tända massorna. Per Bolund är en försiktig reformist som inte tycker att det behövs en grön revolution utan att vi kan använda det som redan finns i dagens ekonomi för att klara den gröna omställningen. Det talar inte för att Miljöpartiet kommer att förändras särskilt mycket under de år som kommer.
Samma bild tonar fram när man går igenom motionerna till kongressen. Det finns progressiva förslag från gräsrötterna. Många som går i linje med det som länge har varit miljöpartistisk politik men som har övergetts för den mer ansvarsfulla, regeringsdugliga framtoningen. Som sänkt arbetstid, basinkomst, gratis kollektivtrafik, progressiv flygskatt, trängselskatt i alla städer och plastförbud. Men de får inget stöd av partistyrelsen. Det är försiktigheten som råder. Det är regeringspartiets röst vi hör i svaren, inte samhällsförändrarpartiets.
Med ett viktigt undantag. En grön skatteväxling efter den modell som införts i Kanada där höjda miljö- och klimatskatter kombineras med sänkta inkomstskatter för låginkomsttagare och där klimatavgifterna förs tillbaka till medborgarna. Uddevalla, Dalarna, Ludvika, Göteborg, Helsingborg, Klimatnätverket, Gröna studenter. Växjö, Östergötland, Linköping är exempel på partiföreningar som ställer sig bakom olika motioner med liknande idéer om miljöskatt som fördelar från de rika till fattiga.
Här har de även den försiktige Per Bolund med sig. På DN Debatt i februari skrev han att det här är vad Sverige behöver. Det här kommer att gynna hushåll med låga utsläpp. Och eftersom de som tjänar mest är de som släpper ut mest (stora hus, många resor, flera bilar, stor konsumtion) så blir det en omfördelning som leder till minskade klyftor. I Kanada räknar man med att 70 procent av hushållen faktiskt får tillbaka mer än vad de betalar in.
Kanske blir det här Miljöpartiets räddning. Om det lilla partiet lyckas baxa igenom det här i regeringssamarbetet så har det gjort skillnad, visat att det verkligen är grönt och att det inte bara är ett parti för den medelklass i storstäderna som kan ta elcykeln till jobbet och välja på vilken av kvarterets alla restauranger och butiker som dagens ekolunch ska inhandlas. Kanske kan ”vanligt folk” i Norrbotten, där partiet bara fick 2,8 procent av rösterna, vinnas tillbaka med en omfördelande klimatskatt. I alla fall tror miljöpartisterna i Gällivare (undantaget i Norrbotten där MP fick hela 11,9 procent i kommunvalet) det. De skriver i Dagens samhälle om MP:s framtid:
”Huvudfokus måste ligga på att förändra system och strukturer. Vi måste bli bättre och mer konkreta på vardagsnära politik som underlättar för människor och ha en tydlig berättelse om hur vi utvecklar hela Sverige!”
