Henrik Jalalian: Någon jävla ordning måste det vara i ett antirastiskt parti

I söndagens Agenda möttes statsminister Ulf Kristersson (M) och Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar (V) i en debatt, med anledning av Expressens avslöjande om att ett 20-tal V-kandidater uttryckt antisemitism och hyllat terrordåd.

Dadgostars insats gjorde mig besviken.

Redan att V gick med på debattformatet är lite märkligt. Vad finns det egentligen att debattera? Det finns en tid för debatt och en tid för förbehållslösa ursäkter och konkreta åtgärdsplaner. När man uteslutit två dussin kandidater för terrorhyllningar bör det vara det senare.

Dadgostar sa visserligen att man brustit och skulle förbättra sig. Men sedan svalde hon Kristerssons bete och hamnade i försvarsställning. Hon tyckte kritiken om att detta var ett mönster inom V var ”löjeväckande”, gick till motattack, lyfte problematiska moderatpolitiker och försökte vid ett tillfälle till och med byta ämne till arbetslösheten.

Hon fick mycket sagt. Det vara bara det att faktiskt inte ett enda ord ägnades åt det som borde vara huvudsaken:

Svenska judars trygghet. Och alla andra som blir rädda av politiker som hyllar Hamas.

Dadgostar verkade helt enkelt vara där för att vinna röster. Hon borde istället vänt sig direkt till svenska judar. Bett om ursäkt. Med ett enda ord visat dem sin solidaritet. Visat att hon förstod den utsatthet många känner när politiker härbärgerar sådana här åsikter.

Dadgostar lyfte att V har agerat blixtsnabbt – ”inom minuter” – efter dessa och andra avslöjanden och att man har antirasismen inskrivet i sitt partiprogram. Det senare förpliktigar. Jag får lust att parafrasera den gamla vänsterledaren C.H. Hermansson:

”Någon jävla ordning ska det vara i ett antirasistiskt parti.”

Det verkliga testet är förstås inte hur många minuter det tar att reagera efter en journalistisk granskning. Det är hur många gånger man reagerar självmant, utan att en journalist först behövt uppmärksamma saken.

Vad är det som gör att detta inte skett? Varför har partikamrater inte reagerat?

Jag ser olika invändningar mot granskningen i vänsterkretsar. Det ena är att motsvarande granskningar inte görs när det gäller islamofobi och högerns stöd till israeliska bosättare och krigsförbrytare.

Detta håller jag helt med om – och har skrivit om flera gånger. Bland annat i ledaren ”Varför ställs inte en jävel till svars för islamofobin?” (30/11 2025).

Men tiden att ta upp sina motståndares tillkortakommanden är inte när man själv just ertappats med antisemtism och terrorhyllningar. I själva verket förstärker antisemitismen och islamofobin varandra,  att bekämpa det ena är också att bekämpa det andra.

En annan invändning är att palestinier har rätt att försvara sig mot ockupationen. Det kan man tycka men nu talar vi alltså om att hylla Hamas attacker mot civila.

Vår huvudkritik mot Israel har varit det besinningslösa våldet mot civila. Om man legitimerar Hamas attacker i Palestinas namn har man sedan liten trovärdighet när man kritiserar Israels högerextrema regering.

En annan invändning är att flera av de granskade uttalandena är från långt tillbaka i tiden. Förlåt, men är det verkligen samma måttstock vi använder när vi kritiserar rasism inom andra partier, som SD? Brukar vi inte rent av lyfta att SD:s grundare stred för Waffen SS på 1940-talet?

Personligen är jag oerhört irriterad över den här skandalen. Det viktigaste är förstås den otrygghet detta sprider bland svenska judar och andra som av goda skäl är livrädda för Hamasympatier. Det sprider ett gift i det mångkulturella samhället och ökar polariseringen. Det kan bli till en avgrund.

Men jag kan inte heller låta bli att tänka på hur mycket detta förstör för Palestinarörelsen. Varje dag vi behöver prata om sådana här skandaler är en dag som vi inte pratar om Israels ockupation, nya bosättningar på västbanken eller det som sker nu i Gaza (exempelvis att Israel gör precis det vi varnat för på denna ledarsida – att Israel ska ta kontroll över 70 procent av Gazaremsan ).

Det är sant att Israels högerextrema regering och dess sympatisörer systematiskt använder anklagelser om antisemitism för att tysta legitim kritik. Men när människor sedan ägnar sig åt verklig antisemitism skänker man förstås trovärdighet åt denna taktik.

Israel älskar när vänsterpartier beter sig såhär. På samma sätt som Netanyahu gärna har Hamas som motståndare istället för en demokratisk palestinarörelse.

V har ett stort arbete framför sig. I det borde man lägga mindre tid på valtaktik och mer på vad man vill vara för parti. Det behövs både för att vara ett trovärdigt antirasistiskt parti och för att vara en stark rörelse för Palestinas frihet.