Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

”Jag upplever att forskarvärlden är lite överrumplad över att vi ser så stora konsekvenser redan vid 1 grads uppvärmning”, sa professor Johan Rockström nyligen till SvD. Vi ser idag hur bland annat haven blir varmare och surare, korallerna dör, isen smälter, havsnivån höjs, livsmedelssäkerheten försämras och hur naturkatastrofer blir allvarligare och mer kostsamma. Som de vi såg i somras.

Idag har vårt klot värmts med en grad, men vi har redan tecknat in ytterligare en halv grad. Även om vi slutar förbränna fossila bränslen imorgon kommer jorden fortsätta bli varmare ett tag till, med stigande konsekvenser.

Sommarens värmebölja borde inte chockat någon, då forskare länge förutspått att den globala uppvärmningen kommer höja värmeböljors antal och intensitet. Händelser som är ännu värre än den i somras tros komma vartannat år vid 2040. Om inte det förklarar allvaret kan nog inget göra det.

Många av oss förväntas fortfarande leva då, vid 2040. Isåfall lär vi troligen hinna se ö-länder som Maldiverna bli obeboeliga, och vissa av oss kanske fortfarande kommer minnas hur korallreven där såg ut när de fortfarande levde. Senast i mitten av århundradet lär grundvattnet bli otillgängligt på majoriteten av världens atoll-öar, som på Hawaii och Maldiverna, menar Dr Curt Storlazzi vid USGS som forskar på ämnet.

Vattnet är redan idag ett stort problem. Till exempel förser Tchad-sjön över 20 miljoner människor med vatten, men den minskar nu snabbt och tros vara helt uttorkad innan århundradets slut. Mellan 1960 och 2000 minskade sjöns yta från 26 000 till 1500 kvadratkilometer. Redan idag bor många som flytt från närområdets konflikter vid sjön, och frågan är var de ska ta vägen när den helt torkat ut.

Det här är inte radikal retorik. Det är inte långt bort i framtiden. Det är vad forskningen förutspår och vad som händer redan idag. Samtidigt verkar vi tro att vi ska kunna lösa alla utsläppsminskningar de sista få åren, trots att vi misslyckas idag. Vi gnäller över dyrare bensin, slår rekord efter rekord i såväl bilköp som flygresor och surar när vi inte får grilla. I ett land som rankas som ett av världens mest hållbara.

Här i Sverige är politiker duktiga på att sätta upp miljömål, men vi är sämre på att hålla dem. För tio år sedan bestämde riksdagen att vi ska ha en fossiloberoende fordonsflotta 2030. Nu, tio år senare, är målet uppskjutet till 2040. Bland våra nationella miljömål, som också klubbats i riksdagen, missar vi 14 av 16 mål - däribland målen om ”Begränsad klimatpåverkan”, ”Frisk luft” och ”Levande sjöar och vattendrag”. Inget av det skapat några större rubriker - trots att vi vetat om det i år. Politiker måste vid det här laget nästan räkna med de obefintliga konsekvenserna som kommer av missade miljömål. Så hur kan vi tro att vi nu kommer nå våra nya klimatmål?

”Men Sveriges utsläpp spelar väl inte så stor roll?” Jo, vi släpper ut stora mängder per person. Men även om våra utsläpp skulle vara obefintliga är det en dålig ursäkt för att inte göra något. I en intervju med Beatrice Fihn, generalsekreterare för antikärnvapenorganisationen ICAN, frågade jag vad deras framgångsrecept var. De har lyckats få över hundra länder att ta ställning emot kärnvapen, något som var helt otänkbart för tio år sedan. ”Om vi ska få med folk mot rasismen kanske vi inte börjar med Ku Klux Klan, och det är exakt samma med klimat och kärnvapen. Vissa säger att vi borde ’ta diskussionen med Nordkorea istället’, men hur ska vi få Nordkorea att skriva under om inte Sverige gör det? Vi kan ju inte kräva att de värsta ska gå först och hålla högst standard”, svarade hon. Likadant borde vi tänka kring klimatet.

I Sverige lever vi som om vi hade 4,2 jordklot, och bara runt 20 procent av väljarna röstar på partier som profilerar sig inom miljö. Det är en tröttsam diskussion att saker inte spelar roll - Sverige, individer, politiker, företag - allt spelar roll. Diskussionerna om vems ansvar det är äter tid - tid vi inte har. Vi behöver minska köttet och konsumtionen och sluta använda fossilt i all energiförbrukning, inklusive bränsle.

Samtidigt behövs stora satsningar på klimatanpassning och trygghet för att förbereda oss för skadan som redan är gjord. Mål är viktiga, men de får inte användas som ett sätt att skjuta agerandet på framtiden. Vi behöver ta i med alla krafter vi har, och vi borde gjort det redan igår. För resultaten måste synas nu.