Alltså landet som talar jämlikhet och jämställdhet mer än de flesta och som genomför en ekonomisk politik som går rakt på tvärs med det vi säger. Väldigt, väldigt mycket på tvärs.

Inte ens oljelandet Norge har lika många dollarmiljardärer. Och Tyskland bara hälften så många jämfört med befolkningen.

Finland en tredjedel så många och Frankrike bara en femtedel jämfört med det ”svenska miljardärsundret”.

Det roliga när man berättar något så enkelt är att det kommer en svans med såna där Twitter- och Facebook-konton utan följare som snabbt kastar sig in i debatten för att försvara våra miljardärer. På kvällen skickar de direkta mejl med lite invektiv. Det här är inte de välbetalda Timbrolobbyisterna som Svenskt Näringsliv betalar (eller deras betalda bloggosfär) utan lite mer brutala högertänkare som påstår att andelen miljardärer bara visar att de är smartare och innovativare än andra. Och vi ska vara glada att vi får så mycket jobb av dessa svenska genier.

Nu är ju deras världsbild inte sann, svenska innovatörer är inte ”världsbäst” och jobbtillväxten är inte skapad av Spotify eller app-bolag eller något spelbolag. Inte heller förmögenheterna. Däremot är Sverige unikt i rättigheten att ta ut stora vinster ur värlfärden och unikt i skattefrihet för de som tjänar sina inkomster på att äga. Man kan undra varför dessa högermän (det är bara män som hör av sig) som själva tillhör förlorarna i denna politik som omfördelar till de riktigt rika i landet, så envist vill försvara denna de priviligierades rätt. Vad är det de slåss för egentligen? Wallenbergs ökade makt? Lundbergs nya miljarder? Ax:son Johnsons eller Stena-ägarnas nya utdelningar?

Jag har inget bra svar. Man kan inte förstå allt.

Men myterna om det nuvarande ekonomiska systemets förträfflighet (om vi bortser från att det förstör hela mänsklighetens möjliga framtid med klimatkollapsen) är sällan baserade på fakta och ekonomi. Svenska borgerliga nationalekonomers försök att kritisera ojämlikhet skapar inga ekon alls (jo, det finns sådana ekonomer). Istället diskuterar politiker och medier ojämlikheten som en fråga om arbetslöshet eller sjukdom eller att man bor i fel del av landet. Men ojämlikhet beror på oförmågan hos det ekonomiska och politiska systemet att omfördela allas våra tillgångar rättvist.

När MP går med på höjda biljettpriser i Stockholms kollektivtrafik så ökar man ojämlikheten i länet, vilka förklaringar man än har.

Men ekonomi diskuteras alltid som om saker inte hänger ihop.

Som om det fanns en värld där antalet miljardärer ökar och en annan löntagarevärld som inte har något med det att göra.

I förra veckans nummer av Nyhetsmagasinet ETC skrev Anton Borgström en kort analys av hur illa den här miljardskapande kapitalismen sköter sig.

Det visar sig nämligen att både investeringar och löner sjunker som andel av vad företagen drar in. Men vinsterna stiger. Om man tror att vi lever i en värld där fri konkurrens skapar allt skarpare företag som tvingas betala sina anställda alltmer ju högre vinster man gör, ja då är ju den här utvecklingen omöjlig att förklara.

Lönerna ner, vinsterna upp, det där är ju rena marxismen.

Ett tag försökte företagsekonomer förklara det här med att vi lever i en ny it-värld där bara de riktigt smarta får högre löner, klyftorna växer mellan välutbildade och mindre utbildade men tyvärr visar statistik att det inte alls stämmer. Även de välutbildades löneandel har sjunkit.

Sammanfattar man utvecklingen så har investeringarna sjunkit, lönerna sjunkit eller stagnerat och vinsterna stigit fast företagen inte blivit duktigare, alltså produktiva.

Något är galet för de som tror att kapitalismen (som de kallar ”marknadsekonomi”) fungerar finfint. Det är inte så att den här nya vågen av miljardärer skapas genom en massa nya spännande företag utan det är precis motsatsen som gäller. Företagen monopoliseras mer och mer och det vi kallar världshandel handlar alltmer om stora megaföretag som handlar med sig själva över nationsgränserna.

Nyligen skrev flera svenska affärstidningar att ”vi” (vilka vi kan man undra) ”inte ska vara rädda för Amazon” som snart lanseras i Sverige. Amazon kommer utveckla marknaden och små företag som säljer saker får då skärpa till sig. Men Amazon är inte ett bolag som vill slåss på en marknad, bolaget skapar en egen marknad och köper in allt de kan i denna sfär för att helt enkelt slippa konkurrens. Precis som bilföretagen köper varann och energibolagen redan köpt varann. Marknaden ska kontrolleras. När du börjar prata med Amazons eller Googles högtalare så är det monopolkapitalismen du talar med, det är dess röst du har i en trevlig AI stämma och det är dess begränsade värld som ska vara vår.

Men det finns en uppsida.

Antalet miljardärer blir säkert fler.

Antalet lågavlönade blir ännu mer.

Allt det här går ju att ändra på.

Men inte om man tror på sagorna om miljardärernas genialitet.

(Och DÄR kommer antalet mejl från illa skrivande arga högermän få ny fart.)