Susanne Grundström: Människor har glömt vår historia

Jag kom i samtal med några bekanta om politik. Vanligt, hederligt och klokt folk på alla vis, men som blottade sympatier för SD, ett parti som är sprunget ur tidigare nationalistiska och rasistiska partier i slutet av 90-talet. Jag oroas över att så många människor inte kan (har de glömt eller förtränger de bara?) vår historia; hakkors och förintelse, Hitler och andra världskriget, stöveltramp och järnrör.

Läste nyligen en krönika av Anne-Marie Lindgren som skriver för Arbetarrörelsens tankesmedja, ”Oro är SDs livsluft”. I den diskuterar hon att den strategi för att mota SD som de etablerade partierna har använt sig av inte har fungerat och ser i stället att det är oron inför framtiden som väger tungt för de personer som kan tänka sig att rösta på SD. Det handlar om den urholkade sociala tryggheten och om en allmän oro för framtiden, om pensionerna och om arbetslösheten för egen del och för ungdomarna som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Reella problem som inte alls orsakats av invandringen, men det är så som SD förklarar problemen och med den så ger de också en enkel lösning som är lätt att ta till sig. Sedan drar hon paralleller till 30-talets depression och den politiska handlingsförlamning som rådde och som skapade grogrunden för högerpopulismen, nazismen som bredde ut sig i Europa. Genomslaget för den politiken blev mycket litet i de nordiska länderna. Det i sin tur berodde, enligt Anne-Marie, på att det fanns en stark arbetarrörelse som lyckades bryta den politiska handlingsförlamningen och forma politiska alternativ som gav framtidshopp.