Ledare: Män röstar fram män

Det råder ingen nyhetstorka denna sommar. Det finns gott om saker att rapportera om. Upptrappningen i Israels folkrättsvidriga ockupationskrig mot Gaza. Uppgifterna om ett förestående terrorhot mot Norge. Den unga vänsteraktivisten Yara som hotas av utvisning till tvångsäktenskap efter att ha levt 12 av sina 16 år i Sverige. Svensk borgerlighets upprörda protester mot poeten Athena Farrokhzads nyskapande sommarprat i P1. De extremt utsatta och utnyttjade arbetarna i Malmös restaurangkök som det har berättats om i Expressens reportageserie om svenskt slaveri. 

Det går också att skriva om hur den lokala endagsfestivalen Big Slap bara bokar manliga artister och hur ursäkterna tydligt visar på ointresset för jämställdhet. Men då måste man räkna med att kallas för löjlig och beskyllas för att inte se allt det där verkligt hemska som händer i världen. Oavsett vad motståndet mot kritiken påstår så är musik inte “bara musik”, utan ett utsnitt av ett större samhälle där samma strukturer råder. Ibland kan musikbranschen fungera som ett utmärkt exempel just därför. På förra årets Big Slap-scen stod åtta akter, varav en enda var kvinnodominerad – svenska dj-duon Rebecca & Fiona.