I början av 80-talet körde jag från Göteborg till Umeå där jag skulle plugga miljö i fyra år framåt. Gamla E4:an förbi Sundsvall och Timrå kommer jag särskilt ihåg med skräckblandad förtjusning. Det var fantastiska vyer ena stunden när man tittade inåt land, men när man vände på huvudet såg man tjock skorstensrök och det mesta av marken var ockuperad av industrierna längs kusten. Jag tänkte att här skulle jag aldrig kunna bo, en så förorenad kuststräcka hade jag inte sett någon annanstans i Sverige och jag var glad när jag hade kommit över Indalsälven.
I dag har mycket hänt. Industriernas produktionsprocesser har förändrats och utsläppen har därmed minskat betydligt, men vi har fortfarande en hel del att göra när det gäller att minska våra utsläpp från transporter och mycket av vår kust är fortfarande mindre attraktiv industrimark även om den fortfarande är synnerligen produktiv.
Ytterligare utbyggnader av till synes ”obekväma” områden som industrier, reningsverk, sophanteringsmark, elstationer, ranger-bangårdar eller omlastningsytor som en logistikpark kommer att behövas i framtiden. Men den mark i centrala lägen som finns till förfogande är begränsad. Tekniken möjliggör mycket, men det finns gränser även för hur långt bort från staden vi kan pressa dessa nödvändiga områden om vi ska vara trovärdiga i vårt miljötänk.
Sundsvall är i dag en stad vars miljö fortfarande behöver förbättras och det kommer inte att räcka med den nya bron, även om vi nu slipper de tunga transit-transporterna genom stadskärnan. Att exempelvis transportera allt gods på väg är inte miljömässigt försvarbart i längden, utan en kombination av väg, järnväg och sjöfart är bättre. Ett samhälle i utveckling måste acceptera förändringar ifall de är hållbara på lång sikt och beslutade i demokratisk ordning. Vi kan inte sticka huvudet i sanden och önska bort det urbana samhälle som vi själva skapar, utan behöver få det att fungera så bra och miljösmart som vi bara kan.
Likaväl som Nolbyborna fick maka på sig när nya E4:an tog plats så har nu också Petersviksborna fått maka på sig vid planerna på en logistikpark i området. Detta har gett eko även ute i landet och många har protesterat mot planerna på att samordna transporter av gods i Petersvik på grund av de fina sekelskifteshusen och läget vid kusten.
Nu finns det många fantastiska kustområden i Sundsvall. Alnön, Tjuvholmen, som i mina ögon är en outnyttjad pärla, och Njurundakusten med sina fantastiska öar är några exempel. Vi behöver inte heller lida brist på vackra sekelskiftesbyggnader. Inåt landet finns det många kvar att beskåda från de historiska stortiderna.
Sundsvallsborna behöver absolut inte bara dyra havsnära bostadslägen, utan även en tillgänglig kommun i övrigt med hälsosamma miljöer och en smart planerad infrastruktur för alla våra urbana miljöer. Ett sätt att minska luftföroreningarna är om vi kan bidra med en bättre hantering av det gods som vi nu kör med långtradare efter långtradare genom hela Europa. Låt oss i alla fall slippa den ansträngningen på vårt klimat!
