Andreas Gustavsson: Lita på Netanyahu – annars går det inte att rädda Gaza

Vad betyder det när Benjamin Netanyahu säger att Israels offensiv mot Gaza kommer att ske med ”full kraft”? Kanske ingenting, resonerar vissa. Kanske är det bara retorik avsedd att sätta press på Hamas. Kanske är det bara vad han måste göra för att tillfredsställa hökarna i sin regering. 

Kanske, kanske. 

Alternativt menar han precis vad han säger. 

Israel har under detta krig agerat konsekvent. Kollektiv bestraffning. Ingen palestinier är oskyldig. På ministernivå talas det om palestinier – män, kvinnor, barn – som skadedjur. Målet är ockupation och fördrivning, helst av hela befolkningen. Alla som opponerar sig kallas antisemiter, inklusive de största människorättsgrupperna och de viktigaste internationella domstolarna. 

Israels väg framåt var uppenbar redan när de första bomberna började falla över Gaza.

Det finns inget oberäkneligt i detta. Israels väg framåt var uppenbar redan när de första bomberna började falla över Gaza. Så ja, vi ska lyssna på det Netanyahu säger och tänka att han menar varje ord, i deras absolut värsta betydelse. 

Just nu svälter han en hel befolkning. Medan jag skriver det här blir barn blinda av näringsbrist. Tolvåringar ser ut som pinniga fågelungar och har snart glömt bort hur man gör för att resa sig upp och gå. 

Det är groteskt. Det sker öppet, utan hemlighetsmakeri (annat än att Israel systematiskt dödar Gazas journalister och beskyller Hamas för hungerspelen som desperata människor tvingas ägna sig åt). Israel begår, kort sagt, tidernas mest transparenta folkrättsbrott. Netanyahu ser hur passiv och svag kritiken är. Han behöver inte hymla. Han hånar den genom sina gärningar.

Det är väldigt snart för sent att rädda Gaza. 

Ett absolut minimum av uppvaknande är att aldrig mer relativisera det som kommer från Netanyahu.