Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Så många som 400 anställda tvingas gå. Tre radiokanaler läggs ner och public service-bolaget halverar sina tv-kanaler från sex till tre.
Inte nog med det, ett nytt politiskt direktiv från regeringen tvingar public service till stora förändringar på det faktiska innehållet. DR ska enligt det nya uppdraget ”sprida dansk kultur och det danska kulturarvet” och visa att det danska samhället ”har sina rötter i kristendomen.” Ska något läggas ner eller nytt startas upp så ska kulturministern få säga sitt.
DR ska inte konkurrera med privata aktörer. Public service ska inte längre få publicera fördjupande artiklar på sin sajt. En hel del underhållning och sport ryker. Uppdraget blir smalare.
Sverige är inte Danmark. Men vi är inte långt därifrån.
Sverigedemokraterna som har Dansk Folkeparti, DF, som förebild drömmer givetvis om att få se samma utveckling i Sverige. Anledningen är mycket enkel, precis som andra högerextrema partier och rörelser vill Sverigedemokraterna förändra landet genom att först förändra vår uppfattning om vad Sverige är för något. Om man studerar högerextrema partier runt om i Europa så ser man liknande mönster i hanteringen av medierna. Radio, tv och tidningar är det första som angrips i omgörningen av politiken. För den som kontrollerar statlig radio och tv kan lättare kontrollera människors tankar.
Under SD:s landsdagar i november förra året röstade ombuden om en motion om att lägga ner public service. Den gick inte igenom men debatten visade tydligt SD:s ambitioner.
– Det är socialismen och mångkulturalismen som vi ska avskaffa, inte public service, sa gruppledaren Mattias Karlsson under landsdagarna. Inte av omsorg om SVT utan för att Karlsson har en annan plan, i stället för att lägga ner ska man använda tv och radio som sitt vapen. För honom pågår det ett kulturkrig, en idé som han spred genom det omtalade Facebookinlägget om att Sverige står inför två val: segra eller dö.
När Jimmie Åkesson gästade Skavlan nyligen och fick kommentera Mattias Karlssons utspel sa han:
– Det är ju sant. Det är ett kulturkrig som pågår i hög grad.
I ett blogginlägg uttrycker Sveriges radios vd Cilla Benkö förvåning över att förändringen i Danmark skett i tysthet. Hon frågar sig vad tystnaden beror på.
”Jag hoppas att något liknande inte skulle kunna ske i Sverige under samma tystnad”, skriver hon. Jag är inte så säker på att Sverige skulle protestera högre.
Kulturfrågor har sällan hög status eller anses vara politiskt betydelsefulla. I valrörelsen nämndes knappt dessa frågor. Visst, det kom många reaktioner på Jimmie Åkessons uttalande om P3. När han i Morgonpasset i P3 sa ”hade jag varit chef här hade jag lagt ner P3 direkt”.
Dagen därpå utvecklade han sitt resonemang ytterligare i SVT, då förklarade han att han betraktar P3 som ”politiska motståndare”. Och att det är en ”vänsterliberal smedja”.
Men på samma gång är vi nog rätt ovana vid ett parti som SD och ligger steget efter i att förstå deras politiska ambitioner.
Precis som i Danmark finns risken att det borgerliga blocket i Sverige förhandlar med SD och ger bort de ”mindre viktiga” kulturfrågorna.
Så kanske man kan förstå tystnaden i Danmark. Dansk Folkeparti vet att kulturfrågorna är ett öppet fält som lämnats över av de andra partierna. Men låt det som händer i Danmark bli en ögonöppnare.
