Andreas Gustavsson: Hur farligt är det att Musk sprider rasistisk våldsporr?

En gång per år får man unna sig en retorisk fråga. Detta tillfälle är nu. I den omedelbara efterdyningen till att världens rikaste under ett par dygn låter sina hundratals miljoner följare på X – som han själv äger – gratis titta på ”Citizen Vigilante”, en så pervers och genomrasistisk hämndaction att filmen verkar ge stora skaror högerradikala män något slags efterlängtad mental utlösning. Det här är deras hetaste fantasi, tolkad av en tysk B-filmsregissör som fullt ut delar deras tankar om islamisering och folkutbyte och att den yttersta tiden för mångkulturen närmar sig.

En retorisk fråga har alltid ett givet svar.

Ja, det är livsfarligt att dingla en revanschistisk, ideologiskt driven seriemördare framför en publik som har väldigt svårt att inte släppa ifrån sig terror. 

Du har hört talas om Utøya och Christchurch. 

Det har givetvis även Musk.

Han kommer som vanligt hänvisa till yttrandefriheten, att han bara vill säkerställa att en film inte censureras av tyska myndigheter (som sytt en perfekt offerkofta genom att försvåra distribution). 

Men du ser inte Musk ge spridning till ryska exilförfattare, turkiska journalister eller kinesiska dissidenter. Den enkla förklaringen är att hans selektiva engagemang för yttrandefrihet linjerar helt med egen övertygelse, det vill säga åsikter som han själv delar. 

Den som följer Musk vet att han anser att västvärlden – speciellt Europa – ockuperas av muslimska migranter och vänsterliberala, auktoritära regeringar. 

Filmen talar till honom. Och han vet att den på samma sätt talar till den armé av likasinnade han samlat på X.

Jag har sett ”Citizen Vigilante”. Huvudrollen spelas av Armie Hammer, fantastisk i soldränkta gayromansen ”Call me by your name”, sedan förskjuten av Hollywood efter att han avslöjats ha en långt gången fixering vid kannibalism. Nu är det här hans enda möjlighet att säkra sin försörjning. Vilket öde, att fronta dokumenterat usle regissören Uwe Bolls tungt AFD-stinkande manus om att ta lagen i egna händer och avrätta hela familjer av invandrare från Mellanöstern (ja, det händer i filmen). 

Det här är ingen ny genre. Hämnd som upprättelse, den lilla människan som tvingas göra det myndigheterna inte klarar av. Öga för öga. Men med ”Citizen Vigilante” sker en annan sorts, mer målmedveten exploatering. 

Boll säger att han inspirerats av ett verkligt våldtäktsfall i Hamburg, han säger att han vill problematisera det ”europeiska landskapet”. Boll vill samtidigt erbjuda sin publik tillfredsställelse. Våldet – som är grovt, riktat mot migranter och poliser och domare – räcker inte hela vägen, crescendot blir att rättfärdiga genom att det underkuvade folket samlas runt hämnarens krav om att sätta stopp för woke och islamisering, för han kommer aldrig sluta om inte alla andra visar att de är beredda att försvara sig själva och sin nation. Han skjuter och strimlar inte bara deras fiender, han vinner deras hjärtan.

Hyperpotent kattmynta för en publik som upplever att de har genomskådat systemet, och hotet, att bara de försöker väcka en sovande majoritet. 

Nu kan de spegla sig i en precis lika fanatisk profet.

Vi ska väl vara sansade nog att poängtera att den här sortens närmast erotiskt laddade rasism inte är för alla. De flesta kommer aldrig aldrig att se filmen. De flesta som faktiskt gör det kommer att bli äcklade snarare än eggade.

Men ja, det finns en avsevärd publik.

Richard Jomshof (SD) delar gillande vidare en bild på Elon Musk med ett citat från honom: ”Om tolerans betyder slutet för den västerländska civilisationen, kan vi inte vara toleranta.” Estetiken – den blodröda färgen – är hämtad direkt från omslaget till ”Citizen Vigilante”.