De senaste veckorna har vi fått se och känna vad solidaritet är. Överallt har människor engagerat sig och lagt ner både tid och kraft för att hjälpa alla de människor som tvingats fly sina hemländer och söka skydd i vårt land. På Centralstationen har ideella krafter gjort sitt yttersta för att under dygnets alla timmar hjälpa människor med tillfälligt boende, mat, resor vidare och juridisk vägledning. Flera nätverk, däribland Rätt till Asyl Göteborg har bland annat sett till att flera hundra personer får något i magen och tak över huvudet.
Under det gångna halvåret har den flyktingvänliga opinionen stärkts kraftigt, visar en undersökning gjord av DN/Ipsos. (DN 27 september).
44 procent av de tillfrågade anser att Sverige ska ta emot fler flyktingar – en ökning med 18 procentenheter sedan februari i år. Äntligen vänder det.
Solidaritet är vacker. Den är fantastisk och samtidigt helt självklar. Vid en så allvarlig kris som den vi nu upplever i världen är det vår förbannade plikt att ställa upp och möta de som riskerat sina liv för den lagliga rätten att söka asyl.
Men de frivilliga krafterna räcker inte hur länge som helst. Det är många som håller på att ta slut.
Enligt prognoserna är minst 60 000 flyktingar på väg genom vår del av Europa under de kommande veckorna. Några tusen av dem kommer resa genom Sverige, många kommer stanna. Vi ska ge precis alla ett värdigt mottagande.
Det är dags att vår regering tar sitt ansvar och agerar. Skjut till pengar till kommunerna så att de kan ta sitt ansvar och skaffa fram boenden som motsvarar antalet nyanlända.
Ideellt engagemang är något av det finaste som finns. Men det är helt orimligt att regering och kommun förlitar sig på att civilsamhället ska lösa den här krisen också. Vi räcker inte till, vi behöver ert stöd och er styrka nu.
Kravet på bättre samordning och långsiktighet för att kunna möta alla människor som flyr har hörts från flera håll. De senaste veckorna har flera tusen människor engagerat sig och bland annat samlat in pengar, kläder och mat. När många människor är i omlopp är det självklart lätt att det uppstår både oklarheter och felaktigheter.
Vårt lands beredskap att hantera den krissituation som uppstått är uppenbart bristfällig. Frivilligkrafterna kan inte längre lämnas ensamma med ansvaret för alla människor som söker skydd. Det minsta vi kan begära av vår regering är att de visar hur ansvarsfördelningen och samordningen av insatserna ska se ut.
Sverige bör också visa vägen för resten av Europa och börja utfärda humanitära visum så att människor som tvingas fly kan söka visum på ambassaderna istället för att ta den livsfarliga vägen över Medelhavet.
