Annie Croona: Landet där tågtrafiken havererar vid första snöflinga

Då var det vinter igen, och vi vet alla vad det betyder: tågproblem. Så fort temperaturen smyger under nollan raseras det korthus som är svensk järnväg. 

Under jul- och nyårshelgen är det många som reser med tåg, gissningsvis för att det ofta är det enda alternativet, för det är knappast en fridfull reseupplevelse. Jag får ångest bara av att tänka på det: på stressen och trängseln, och den påtagliga risken att bli strandad någonstans utanför Hallsberg. 

De som klev på ett tåg på nyårsdagen har antagligen inte kommit fram än. På onsdagen blev det nämligen totalstopp i tågtrafiken på landets mest trafikerade sträcka, Stockholm–Göteborg. Orsaken? Is. 

Jag förstår såklart att oförutsedda händelser kan stöka till det. Men den här gången var skälet till tågkaoset isbildning på en kontaktledning i Laxå och det tog ett dygn innan felet åtgärdades. Det är förbryllande hur ett nordiskt land kan ha ett järnvägssystem som havererar vid första snöflinga. 

Och medan vi arbetar med att förvandla det där korthuset till något mer robust – typ en järnväg värdig 2020-talet – behöver vi se över våra rutiner för att undvika ofrivilliga julfiranden i Hallsberg. SJ och andra tågbolag behöver skärpa sig vad gäller kommunikationen, men också rörande ersättning och flexibilitet. 

Det är inte rimligt att behöva betala extra för att kunna boka av sin biljett när risken för tågstrul är så stor. Och det är inte rimligt att ersättningen för långa förseningar – sådana som gör att man missar jul- och nyårsfiranden – i regel är i nivå med en Pressbyråkorv. Särskilt inte när SJ:s vd har en månadslön på en halv miljon.