Klimatpsykos att flyga till Göteborg för 340 kronor – via London!

Med tanke på att de 250 största företagen står för en tredjedel av mänsklighetens utsläpp, kan det vara en poäng att peka ditt anklagande finger mot rätt håll. Alltså mot just dessa företag – och mot regeringar som låter dem hållas. Inte mot individen. Men tyvärr, det måste ändå sägas: Joe Furness är ett riktigt stolpskott.

Det finns tyvärr inga förmildrande omständigheter. Han skryter nu i diverse medier om hur han lyckades transportera sig mellan Newcastle och London för 27 pund, motsvarande knappt 300 kronor. Just det, han hann med ett stopp på spanska ön Menorca också. Trevligt. En balearisk upplevelse. Där står han i den sköna solen med Medelhavet som fond och ser odrägligt nöjd ut.

Joe Furness skulle alltså boka en tågbiljett. Det är trots allt bara 40 mil mellan Newcastle och London. Men han tyckte att priset var för dyrt (870 kronor) så han började undersöka sina alternativ. Han hittade ett sista-minuten-pris som lät hon flyga från Newcastle till Menorca för 175 kronor och sedan tillbaka till London för 120 kronor. Perfekt, tyckte Joe Furness.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Han gjorde exakt så. Bokade sina flygresor. Det gav honom möjlighet att för mellanskillnaden både hyra bil på Menorca och köpa en sliskig drink. Oklart i vilken ordning.

Härligt för Joe Furness!

Mindre härligt för atmosfären som ska svälja de 2,5 ton koldioxid som hans kreativa resande genererade.

Det här leder oss till två sammanlänkade slutsatser.

• Det är alldeles för billigt att flyga.

• Det är alldeles för dyrt att åka tåg.

Joe Furness säger att prissättningen är ”löjlig”. Han har rätt. Idag är förhållandet mellan miljövänligt tåg och miljöfientligt flyg ofta destruktiv. Den ena har brutits ned av privatiseringar och uteblivna investeringar, medan den andra befinner sig i ett ständigt konfettiregn bestående av dels undantag från tvingande utsläppsregler, dels generösa subventioner direkt ur gemensamma skattemedel.

Det enda försvarbara är givetvis att tåg alltid – utan undantag – ska vara billigare än flyg vad gäller rimliga, jämförbara distanser. Tåg ska dessutom vara smidigare. Och mer tillförlitligt.

Allt detta är förutsättningar för en grön infrastruktur som minimerar utrymmet för idiotiska beslut.

Som att mellanlanda i Spanien när du ska resa mellan två engelska städer.

Eller som att ta en sväng med Ryanair förbi Stansted i London när du egentligen ska ta dig från Västerås till Göteborg. Det här kostar drygt 340 kronor: Västerås-London-Göteborg. Att åka tåg direkt mellan Västerås och Göteborg kostar runt 400 kronor.

Ja, tåget är för dyrt. Särskilt om avsikten är att locka ännu fler att ställa att välja bort fossilt resande. Men framför allt flyget är helt åt helvete för billigt.

Du kan flyga till New York med Norwegian för 1 280 kronor. Det är bara marginellt dyrare än vad det kostar att åka förstaklass från Stockholm till Luleå med SJ (1 069 kronor) – en sträcka som Norwegian trafikerar för 299 kronor.

Eller ta det här exemplet. Imorgon har vi på Dagens ETC konferens. Annars brukar vi ta diskussioner via Skype eller andra forum som inte kräver fysiskt möte, men någon gång per år ses vi. Reportrar reser från Göteborg, Malmö och Örebro. Att boka Malmö-Stockholm nu kostar 1 025 kronor med SJ och 849 kronor med Norwegian.

Det är inte riktigt så vi räddar klimatet.

Kanske kan vi inte fullt ut gardera oss mot fullblodsegoister som Joe Furness. De kommer alltid att nosa upp en smutsig glitch att exploatera. Men problemet här är inte några enstaka opportunister som glatt skulle rida på ett kolkraftverk om det visade sig vara billigaste lösningen för att komma från punkt A till punkt B. Problemet är ett gigantiskt systemfel.

Klimatkris.

Kombinerat med tågets förtroendekris – här i Sverige litar bara en av fyra på SJ.

Kombinerat med en absurd priskris, där flyget kan dumpa och fortsätta dumpa genom att slippa bära ansvar för tilltagande utsläpp av växthusgaser.

En politiker som tar den här trippla krisen på allvar skulle naturligtvis inte ställa sig i vägen för flygskatt, definitivt inte den löjligt försiktiga svenska variant som föreslogs – 80 kronor extra för en flygbiljett – men stoppades av de borgerliga, trots att effekten skulle ha blivit minskade årliga utsläpp med 180 000 ton koldioxid (motsvarande 100 000 personbilar).

EU? Tyvärr, ambitionen verkar istället vara att hitta ytterligare undantag för flygbranschen.

En politiker som förstår hur akut läget är skulle inte acceptera att tåget chanserar utan möta upp med tunga investeringar, lånefinansierade – mot historiskt fördelaktig ränta – när så krävs.

Annie Lööf förstår uppenbarligen inte behovet av en flygskatt, men hon förstår i alla fall att Sverige behöver nya stambanor för höghastighetståg.

”Det är nödvändigt för att klara våra högt uppsatta klimatmål, för att vi ska kunna bo och pendla till jobbet i större regioner än i dag, och för att företag ska kunna transportera och exportera sina varor”, skriver hon i en debattartikel.

Plötsligt uppstår en grön axel över blockgränsen, med Centerpartiet och Miljöpartiet. Jag vet att det dessutom finns en växande opinion inom Socialdemokraterna och Moderaterna, som är avgörande om Sverige ska få en infrastrukturbudget som korresponderar med utmaningen.

Till dess – innan tåget uppvärderas, innan flyget beläggs med rimliga avgifter – är det upp till oss vanliga dödliga. Som så ofta tidigare.

Glöm inte bort klimatkrisen när du bokar nästa resa.

Var inte Joe Furness.