Ledare: Klimatets lovsång till rovdjuren

Ingen gillar januari, allra minst vargen. För när julfriden har stökats undan, granhelvetet barrat för sista gången och ingen längre minns vem som är far till alla barnen återstår det bara en sak – att debattera rovdjurens vara eller inte vara. Januari betyder vargjakt och på vissa håll i landet även lo- och järvjakt och lika säkert som amen i kyrkan har ALLA en åsikt i frågan. Slå upp insändarsidan i valfri dagstidning och du hittar med all sannolikhet både älskare och hatare, pacifister och fascister.

Jaktivrarnas vanligaste argument är att det inte blir några älgar, i vargarnas fall, och rådjur, i lodjurens fall, kvar (för jägarna att skjuta?) om rovdjuren tillåts att härja fritt och okontrollerat. Ett lysande exempel är ett inlägg på en rovdjursfientlig sajt som menar att vargen tar så pass många älgkalvar att det till slut bara kommer att vandra runt gamla älgar i skogen. Ett annat exempel är debattartikeln ”skjut ett lodjur – rädda 50 rådjur” i Aftonbladet i februari 2013 (googla!). Övriga argument är att rovdjur gör jägarna arbetslösa, att uppfostringen av jakthundar har slutat att vara rolig eftersom de inte längre behövs och att rovdjuren dessutom är olagliga eftersom de jagar på olaga tid och på någon annans mark.