Just nu är svaret att vi ska skita i det. Inte bara från regering och SD, utan från en allt mer högröstad borgerlig opinionsbildning där varje satsning som innebär stora offentliga och privata investeringar (tänk gruvor och stålverk med ”koldixodfritt järn”) ifrågasätts då den skulle kunna hota Stockholms tillgång på billig el och den parasitära finansmarknadens behov av ett ständigt flöde av kapital som spelar på börserna, inte investerar i verkligheten. 

Det blev nästan komiskt när borgerliga ledarsidor i vintras ihop med Timbro satte igång en påverkanskampanj mot industrisatsningarna i norr efter Timbros konferens på slottet Le Grand Mello strax norr om Paris, en tillställning som Dagens ETC avslöjade.

Budskapet var att det var för riskfyllt med den stora utbyggnaden av energi, bostäder, offentlig omsorg och utbildning som Norrlands satsningen skulle innebära. Allra mest verkade industrins krav på snabb utbyggnad av vindkraft skapa motstånd från propagandisterna med säte i Stockholm och Göteborg. På samma sätt dök ett överraskande stöd för rennäringen upp och även naturvård och den biologiska mångfald som samma politiska krafter annars tyckt att man kan ignorera och skogsindustrin få fritt fram för fortsatt förstörelse.

Summan av denna offensiv i ord blev att LKAB tillslut mumlande sa att man kanske kan bygga även kärnkraft i Norrland så småningom och det lugnade ner det hela för Timbro-folk sysslar bara med propaganda och inte med verkliga investeringar. 

Men ekonomiskt finns det verkligen möjlighet att en stor förändring kommer ske om Norrlandsprojekten och den västsvenska nysatsningen på produktion av batteri och energisystem genomförs. Det betyder konkret att svenskt kapital måste tänka om, det innebär att utrymmet minskar för Alecta och andra fonder baserade på dina pensionspengar att satsa på spännande spekulationsaffärer i amerikanska riskbanker. Kapitalet flyttar hem då de behövs i svenska industrisatsningar. Alternativet, att det är kinesiskt kapital som skapar omställningen i Sverige, är tveksam eftersom det betyder att svenska kapitalister måste flytta på sig. Och vem av dem vill överge sin makt?

Men den största förändringen kan komma i att politiken tvingas använda en del av det finansiella överskott på minst 1 400 miljarder kronor som offentlig sektor har. Det måste byggas förskolor, hyreshus, kollektivtrafik, simhallar, kontor och infrastruktur i alla städer där omställningsmaskinen drar igång. Risken – sett ur borgerlig vinkel – är att offentlig sektor återigen blir motorn för att bygga ut välfärd och finansiera alltmer gemensamt.

Den galna hund som dagens finansspekulation är (se på fastighetsföretagens kollaps) är i vägen för omställningen, det är lätt att inse att tusentals miljarder till produktiva investeringar inte roar de ”analytiker” som levt gott på att spela på börsens uppgångar.

På samma sätt är de hundratusentals nya invandrare som behövs för att bygga omställningen och dessutom bemanna välfärdens alla nya uppdrag och tjänster, något som gör rädda SD-politiker ännu räddare.

Så visst kan man fatta att en stor del av de borgerliga bara vill att vi skiter i hela problemet och satsningarna.

Men detta kombineras samtidigt med en deprimerad vänster inom klimatfrågan som skriver texter som handlar om att dagens ekonomiska system gör det omöjligt att mota klimatkrisen, vi måste ha ett helt annat system. en helt annan ekonomi och alla försök att strunta i det är detsamma som att öka förstörelsen.

Snacka om återvändsgränd!

Damned if you do, damned if you don’t.

Och med grälande röster kan vi så fortsätta se på när världens skogar börjar brinna och utomhustemperaturen gör att södra Europa försöker fly till norra.

Eller så tar vi det här på allvar och börjar agera.

De stora miljöproblem som batteriproduktion kan skapa går att hantera med 100 procent återvinning och hårda krav på miljön. Alla nya byggen kan bli kolsänkor, finska Aalto-universitet visade nyligen att man kan göra rätt och vid nybyggnad skapa 70 procent kolsänka direkt. Vill vi snabbt minska utsläpp kan vi minska pappersanvändning, vill vi begränsa personbilarna ordnar vi kommunala bilpooler som är gratis, vill vi att LKAB ska bli Europas stora leverantör av sällsynta jordartsmetaller så kan vi börja med att använda de gruvhögar vi redan skapat.

Det största misstaget är att tro att vätgasproduktion och omvandlingen av det stål man siktar på skulle vara energimässigt omöjligt. Det räcker med solceller motsvarande halva Öland (och Norrland är mycket, mycket större än så) för att lokalt göra de 150 TWh som behövs.

Som socialist är jag naturligtvis medveten om att det behövs ett annat ekonomiskt system. Men det skapas inte av paroller, det skapas av det vi gör i det system vi lever i. Precis som ny ren energi inte kommer av sig själv, den kommer först när vi agerar var och en och tillsammans och samtidigt politiskt agerar för att stoppa den smutsiga förbränningen.

Det är inte antingen eller, det är aldrig antingen eller.

Det är alltid både och.

Omställningen kommer skapa den största tillväxt mänskligheten sett, men den kommer också skapa den största nerväxt genom att det vi gör nu är så oerhört mycket mer effektivt.

Varje gång det produceras en luftvärmepump så får vi tillväxt men också nerväxt jämfört med det vi har idag. Och varje gång någon producerar en cykel skapas utsläpp, men när vi trampar med den minskar vi utsläppen mycket mer än med tankar om att det aldrig går.