”Elefanten i rummet”, som Henry Sténson, ordförande för Moderaterna i Stockholm, kallade beslutet att utelämna Sverigedemokraterna från processen att bilda regering. Andra var ännu tydligare. ”Fäll regeringen! SD kommer att rösta på alliansens och inte socialisternas budget”, sa en kommunpolitiker från Malmö till Dagens ETC.
Det tal som Kinberg Batra höll den dagen känns mycket avlägset.
– Sverige ska vara ett land dit människor ska kunna komma för skydd undan krig och förföljelse, sa hon.
– Det handlar om en medmänsklig plikt att göra vad vi kan när vi behöver varandras hjälp. I en så här orolig värld flyr människor för sitt liv. Det kan vi, och ska vi, fortsätta ta ansvar för.
2017 är inte 2015. Decemberöverenskommelsen har fallit. Kristdemokraterna drog ut första spiken. Halva alliansen – Moderaterna och Kristdemokraterna – har stegvis skärpt sitt migrationspolitiska tonläge. Själv har Kinberg Batra gjort avbön, bland annat genom att vända sig direkt till alla som ”varnat för en ohållbar situation”. Hon menar att hon förstår deras ”ilska” och ”besvikelse”.
Samtidigt har det tagits intiativ utanför riksdagen. Alliansen i Gävle fällde majoriteten – Socialdemokraterna hade styrt kommunen sedan 1919 – när Sverigedemokraterna röstade på deras budget. En testballong sanktionerad av partiledningen, enligt vad källor berättat för Dagens ETC. Och före årskiftet aviserade Moderaterna i Malmö att man vill att alliansen ska ta över kommunen med hjälp av Sverigedemokraterna.
Det ska inte ske i utbyte mot inflytande. Så låter det både från Malmö och Gävle. Nej, Sverigedemokraterna ska välja alliansens budget för att den ligger närmre partiets egna ambitioner. Det finns inga skäl att tveka, säger Malmös moderate oppositionsråd Torbjörn Tegnhammar, till Sydsvenskan.
– Vi kommer aldrig att trycka på avståknappen när vi har möjlighet att vinna.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Kinberg Batra anpassar sig efter opinionen i sitt eget parti. Många moderater vill kunna fälla rödgröna majoriteter lokalt och dessutom möta nästa valrörelse som största regeringsparti – inte som ett krympande oppositionsparti vars ledare hamnat i skuggan av Annie Lööf (C) och även Jan Björklund (L).
Det är en annan orsak till gårdagens utspel. Kinberg Batra har haft förtvivlat svårt att formulera ett politiskt budskap som tilltalar väljare. Hon upplevs inte längre självklart som alliansens drivande kraft, trots att hennes parti senast fick fler väljare än övriga tre tillsammans.
Hon ser också att Sverigedemokraterna har etablerat ett starkt stöd.
Nu försöker hon ta kontroll.
Konsekvensen av utspelet är att andra allianspartier måste förhålla sig till detta. Särskilt tryck sätts på Centerpartiet och Liberalerna. Vågar de tacka nej? Och därmed sända en signal till sina väljare att de hellre marginaliserar Sverigedemokraterna än driver sina frågor från regeringsplattform.
Kinberg Batra har flyttat inrikespolitiskt fokus till Moderaterna.
Men det sker till ett högt pris. Hon riskerar att utlösa samma akuta krisläge som före decemberöverenskommelsen. Jimmie Åkesson (SD) välkomnar hennes besked. Naturligtvis gör han det, i vetskap om att han aldrig kommer att rösta på alliansens budget utan att få något tillbaka.
Det här är det rasistiska partiets slutgiltiga steg mot normalisering. Om nu Lööf och Björklund låter det ske (Ebba Busch Thor kommer inte att tveka en sekund). I så fall gäller helt nya förutsättningar i svensk politik – och i debatten – för lång tid framåt.
