Ja, jag tror det.

Jag ser att vi börjar göra det.

Jag ser en postkapitalism som föds i att alltfler tänker på annat än på mycket mera max.

Det är otroliga tider vi lever i, hemska kriser och därmed också öppningar till något annat.

Jag kanske ska börja med att be om ursäkt till själva ordet jag använder. Marknaden. Det är ett ord som högerprofeter förstört för alltid, i deras värld handlar det om kapital och vinst och ägande, men i själva verket är marknaden mycket äldre än kapitalismen, den har alltid funnits som ett frivilligt byte av tankar, samarbeten, tjänster och varor mellan företag och människor. Men ordet har kidnappats av borgare till att bli ett monster av egenintresse, konkurrens och ansvarslös förstörelse, så det går inte att använda ordet och bli förstådd.

Istället handlar det nu om att befria oss från marknaden.

Bygga alternativ trygghet, något utanför den ekonomi av ojämlikhet som högern erbjuder.

Vi vet att vi måste ändra sättet vi transporterar oss själva och saker, vi måste dessutom minska mängden transporter. Marknaden säger nej.

Vi vet att vi måste sprida klimatklok mat som en rättighet. Marknaden säger nej.

Vi vet att vi måste skydda skogarna. Marknaden säger nej.

Vi vet att bostäder är en grundlagsskyddad rättighet. Marknaden säger nej.

Och politiken levererar det marknaden, ägarna, behöver.

Vi måste alltså skydda oss människor från marknaden, just nu berättas det om opiater som finansfamiljen Sackler lyckats lura och ljuga fram till USA:s största läkemedelsmissbruk någonsin, allt i jakt på vinst och inget annat. (Läs gärna Patrick Radden Keefes bok ”Empire of pain”.) Det är ingen slump att det kan ske, det finns tusentals exempel på samma sak. Allt från tobaksindustrins cancerkreationer till Roundup-gifter i vanliga svenska rabatter. Vinstuttag ur skola och vård inte att förglömma. Och kraven på rätten att förstöra för alla bara ökar.

Just nu slåss oljebolagen för att förlänga den smutsiga trafiken genom att stödja inblandning av biobränsle som i Sverige eller genom att slåss för vätgas gjord på fossilgas (Japan är försökslandet där).

De som förstör kommer aldrig sluta.

Hur bygger man trygghet utanför marknaden?

Klassiskt har det skett genom facken, som i sin tur skapat partier och folkrörelser och folkrörelseföretag och drivit trygghet som ett uppdrag för det offentliga, men i takt med politikens högervridning har samtliga anpassat sig. Försäkringsbolag blev finansinstitut, bostadsbyggare fastighetsspekulanter (det är inte en slump att en före detta ledande sosse, Ilija Batljan, byggt upp Sveriges senaste fastighetsjätte baserad på utköp av offentliga fastigheter), kooperativ lokal matdistribution blev koncernbolag av värsta sort. Och facken blev påhejare av förstörarnas rättigheter, det är helt absurt men i Sverige är det facket som slåss för att betongindustrin ska skyddas, flyget ska skyddas, bilindustrins omställning försenas och skogsindustrins förstörelse skyddas.

Allt i den märkliga tesen att man räddar jobb när man i själva verket förstör möjligheten att skapa nya hållbara jobb.

Så hur gör vi?

Jag tror att målet är att komma bort från köp-sälj-tänkandet och istället bygga långsiktiga avtal som försöker skapa grundtrygghet utanför marknaden. Vi har visat att det räcker med 300 personer som sparar för att bygga ett klimatsmart hyreshus. När det är 3 000 blir det tio hus per år. 30 000 ger möjlighet att skapa 100 hus per år. Och sedan…

Eller ta trafikomställningen. Vi vet att vi måste elektrifiera alla transporter. Men elbilar är dyra i inköp och världen har inte tid att vänta på att bilindustrin ställer om. (Offentliga planer om omställning har inte förstått att krisen är här. Nej, inte ens FN:s senaste krisrapport förändrar något mer än deras eviga pressuttalanden.)

Men det räcker faktiskt med 20 personer i varje stad för att där skapa ett elbilskooperativ som täcker deltagarnas bilbehov var de än reser i landet. Det betyder 80 procent färre bilar, men samma biltäthet i form av rena resor. (En privat elbil står ju still normalt stilla 95 procent av tiden.)

Eller ta hemförsäkringar. Det är fullt möjligt att skapa dem med ett pris baserat på inkomst så att ojämlikheten minskar.

Energin? Ja, nu kan man köpa sig egna solpaneler i våra stora parker och därmed få el hem för ett öre per kWh (plus skatter förstås) vilket ger ett fast elpris resten av livet, långt under vad den monopoliserade marknaden erbjuder. På sikt kommer stora parker kunna erbjuda även de som inte har råd att investera billigare elpris än ”marknaden” så fort solen får jobba åt oss.

Maten? Runt landet finns rekoringar, det vill säga lokala odlare som på speciella tider träffas på platser och säljer riktigt bra mat utan mellanhänder. (ETC är med där vi har egna odlingar lokalt.) Det här kan växa till en jättelik folkrörelse när alla landets småbönder och koloniträdgårdar inser möjligheten.

Allt det ”marknaden erbjuder” går faktiskt att ersätta. Jo, du kan byta bort aktiesparandet mot direkt sparande där pengarna gör nytta.

Det marknaden inte ska syssla med – vård, skola, omsorg med mera – måste vi återta politiskt, men min tro är att det återtagandet inte blir av om inte själva marknadstänket bekämpas i vår egen vardag.

Marx trodde att vi skulle få se ett samhälle i överflöd där pengar blev meningslösa och ägandet ointressant. Nu lever vi i ett samhälle globalt som har mer resurser än mänskligheten behöver, vi kan lätt få överflöd på energi, mat, trygghet och omsorg. Men överflödet har omvandlats till importerade plastsaker via Ali Baba eller Amazon.

Under hösten ska jag försöka presentera några exempel på saker vi kan göra i detta postkapitalistiska projekt. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Vi kan, på riktigt, befria oss från en bit av marknadens tyranni.

Och varje befriad zon gör muren svagare.

För vi ska inte glömma den enorma makt som finns för att förstöra barnens liv.

Förra veckan smälte mer än 20 miljarder ton av Grönlandsisen på bara någon dag.

Marknaden rycker på axlarna.

Låt det bli dödsryckningar.

Tankar och förslag? Mejla gärna direkt till johan@etc.se.