Problemet med konstgödselär inte att kväve, fosfor eller kalium är giftigt. Dessa tre ämnen är nödvändiga näringsämnen som växterna behöver. Problemet är mängderna.

Principen är densamma som med koldioxiden. Även den är nödvändig för växterna och indirekt för hela ekosystemen – men i för stora mängder leder den till klimatkrisen vi just nu har att hantera. Nya krisrapporter varje dag om människor som i detta nu dör av värmeslag i södra Europa. Juli månad blir med största sannolikhet den hetaste juli sedan mätningarna startade.

Grundproblemet med konstgödsel är alltså detsamma, att vi hämtar ämnen från atmosfären (kväve) eller marken (som fosfor) som annars skulle förblivit otillgängliga och passiva, och släpper ut dem i ekosystemen.

Den fosfor som hamnar på åkern bidrar till över­gödning. Under flera decennier ansågs utsläpp av kväve vara den viktigaste orsaken till skenande algblomning och botten­­död i Östersjön. Sedan några år tillbaka har fokus hamnat på fosfor. Den enskilt största källan är läckage från gödslade åkrar.

Det har varit möjligt för människan att under en period fullkomligt ignorera de planetära gränserna. Strunta i problemen, skjuta dem på framtiden. Men framtiden är här. Vi måste agera, mot såväl övergödning som klimatkris.

Så varför fortsätter det konventionella lantbruket att använda konstgödsel? I veckans tidning besöker vi en lantbrukare som konstaterar att det handlar om ”business as usual”, en ovilja att ta in miljöproblemen och förändra. Många långa nätter tog han hjälp av ”Mr Google” för att sätta sig in i hur han skulle slippa vara beroende av både konstgödsel och gifter – och ändå kunna producera lika mycket, eller mer, mat. Idag har han ställt om, och för honom handlar det framför allt om lönsamhet. Han förklarar att om vi utarmar våra jordar kan vi ju på sikt inte odla någon mat alls. Och fosforn som ingår i konstgödningen är begränsad, på vissa håll i världen har den tagit slut.

Klarar vi oss – är det möjligt att producera mat till hela jordens befolkning – utan konstgödsel?

Svaret är ja, men det kräver stora förändringar. Och det jakande svaret är ingen gissning. Lantbrukaren vi besöker visar på goda skördar, i en storskalig produktion. Och det är inte bara ett enskilt exempel. Forskare har kommit fram till att Europa kan klara matförsörjningen 2050 med ekologiska metoder utan konstgödsel genom fyra huvudsakliga förändringar: minskad köttkonsumtion, återinförsel av humangödsel (framförallt vårt kiss) till lantbruket, lokalt anpassade ekologiska växtföljder där kvävefixerande baljväxter ersätter konstgödsel och en återkoppling mellan djurhållning och växtodling så att stallgödsel kan återcirkuleras lokalt.

Risken för brist på mat hamnade i blixtbelysning i förra veckan då Rysslands attacker i Ukrainas södra hamnstad Odessa orsakade storskalig förstörelse av landets spannmålslagring. Minst 60 000 ton spannmål förstördes i attackerna under bara en dag. EU:s utrikes­chef Josep Borrell kommenterade till CNN: ”Detta kommer att skapa en stor, en enorm matkris i världen.”

Via en potentiell matkris sprids krigets konsekvenser till många länder.

Kommer matkrisen även till Sverige?

Vi är idag i princip bara självförsörjande på morötter. Vi odlar våra jordar framför allt för djurfoder. Och 80 procent av lantbruket använder konstgödsel.

När fosforn tar slut varnar forskare för att ett lantbruk som är beroende av konstgödning hamnar i en kris som i sin tur kan leda till svältkatastrof. Det är inget vi ska vänta på. Konstgödseln ska bort nu!

Och medan vi sätter tryck på politikerna att agera kan vi minska vår egen köttkonsumtion. Köttätare förbrukar mer än dubbelt så mycket fosfor som vegetarianer.