Göran Greider: Jag går över de törstande ängarna

Jag minns barndomens husvagnssemestrar under någon långvarig värme­bölja. Min far stod och pratade med någon hetlevrad ung man på en campingplats och oroade sig för hur det skulle gå med skördarna och det svar han fick har fastnat i minnet: ”Jag ger väl fan i bönderna. Jag vill ha sol på semestern.” Jag minns det där för att min far blev så paff av svaret, trots att han själv inte vuxit upp på bondgård.

Nu går jag över ängarna runt vårt hus och ser hur förtvivlat uttorkade de är. Örter och gräs som annars brukar vaja mer än en halvmeter högt lyser med sin frånvaro. Ett gäng blåklockor flämtar i värmen. En ängsvädd reser sig. Men inte mycket mer. 2018 ser ut att bli en riktig gräsdödare, och kan man tillägga: en bond­mördarsommar. Och en sommar då många djur slaktas i förtid av brist på foder. Det uppstiger ett skri av död från de svenska landskapen detta år men jag vet inte riktigt hur många som längre känner det också inom sig.