Henrik Jalalian: Vänsterpartiet låter regeringsfrågan skymma politiken

Vänsterpartiet samlas i helgen till kongress i Örebro. Den stora stridsfrågan är om partiet ska ha regeringsmedverkan som en röd linje eller vara mer flexibelt.

Om oppositionen vinner valet borde Vänsterpartiet självklart sitta med i regeringen. I våra nordiska grannländer är det inget konstigt, i Finland har till exempel finska centern och vänstern regerat ihop.

Det finns också flera kommuner där C och V redan idag styr framgångsrikt tillsammans. Vimmerby och Borgholm har inte förvandlats till några sovjetrepubliker under tiden, som Centerpartiets partitoppar i Stockholm verkar föreställa sig.

Partiet bör alltså ställa krav på att få ministerposter. Men här kommer några tips i all välmening.

Kräv det en gång. Deklarera med självförtroende att ni inte kommer rösta för regeringar ni inte sitter med i – och prata sen om något annat.

Om journalisterna fortsätter att fråga, svara tråkigt. (Vi hänvisar till vårt tidigare besked i frågan, är klassisk pressekreterarprosa som funkar i alla väder.) Och signalera bara självklart och enkelt att ni tror det löser sig till slut.

”Vi är politiker. Att kompromissa är det vi gör hela dagarna. Vi är säkra på att vi klarar det även den här gången.” Nåt sånt. Tänk på det amerikanska uttrycket ”speak softly and carry a big stick”. Det är inte de som låter mest som får mest respekt i politiken, utan de som har en slug plan i bakfickan. Visa lite regeringspartilugn, helt enkelt.

Ett politiskt krav för att stödja en regering hade heller inte skadat – som man gjorde med hyrorna. Det är när Dadgostar kombinerat regeringsfrågan med en sakfråga som hennes parti gått bäst i opinionen. 

För som det är nu skymmer regeringsfrågan V:s sakpolitik. Och det är ju synd. För den är på det hela taget ganska bra.