Andreas Gustavsson: KD-toppen vägrar svara på den enda frågan som räknas

Dörren är stängd, låst och reglad. Alice Teodorescu Måwe (KD) vägrar att ge några som helst upplysningar om vem som betalar för hennes säkerhetsarrangemang. Hon vill inte säga hur mycket pengar det handlar om. Hon vill inte ens säga om det handlar om ett företag eller en organisation eller en privatperson. 

Anders Holmberg försöker i 30 minuter, men han kommer ingenstans alls. Varje svar skulle äventyra just säkerheten, hävdar Teodorescu Måwe, som faller tillbaka på att hon anmält detta upplägg i enlighet med Europaparlamentets regelverk, samt gett partiet möjlighet att klarlägga att inga intressekonflikter föreligger.

Så var lämnar det här väljarna?

Teodorescu Måwe hänvisar till en hotbild som inte preciseras.

Hon menar att förtroende gäller för att kompensera brist på transparens.

Kort sagt, väljarna måste lita henne.

Det finns så många lager i detta märkliga upplägg. 

Ett är att vi har ett akut demokratiskt problem om partier, parlament och polis saknar förmåga att trygga folkvalda, som istället tvingas jaga egen finansiering genom sina egna kontaktytor. Alla har rimligen inte samma förutsättningar. 

Ett annat är just denna politikers förhistoria. Teodorescu Måwe gav sig in i politiken utan att för väljarna redovisa vilka kunder hon haft som lobbyist. Det vet vi fortfarande inte. Men hon har sagt att partiet granskat även detta. Hur? Oklart. 

Det finns dessutom ett mönster av att undanhålla information. Till exempel, varför möten med kontroversiella spionbolaget Palantir? Inget svar där heller.

Teodorescu Måwe återkommer till att förtroende trumfar obefintlig insyn och utebliven fakta.

Jag hoppas att väljarna inte accepterar den särlösningen. 

Speciellt eftersom Kristdemokraterna ber om fler donationer.

Det handlar verkligen om förtroende. 

Teodorescu Måwe jämför sedan sin situation med utsatta journalisters, och det är sant att det finns fler yrkesgrupper som får betala priset för tilltagande polarisering –men det är samtidigt helt fel att journalister skulle kunna köpa utökat skydd med hjälp av anonymiserade donatorer utan att underminera sin egen ställning, utan att kritiseras för att vara komprometterade. 

Vem betalar?

Med all respekt för att Teodorescu Måwe prioriterar att värna sig själv och sin familj – om vi utgår från att läget är så allvarligt som hon hävdar – men den frågan bara måste besvaras.

Det handlar verkligen om förtroende. 

Ingen politiker har tillräckligt därav för att komma undan med en privatiserad, hemlig säkerhetsdetalj som skapar en uppenbar beroendeställning.