Ledare: Jag antog att jag var straight up sinnessjuk

Jag var 14 år och på väg hem från en basketträning, när jag fick min första panikångestattack. Plötsligt så hotade mitt hjärta att detonera av panik under mina tonårsbröst, när jag gick igenom skogen. Detta var under 90-talet, jag hade inte ens en email-adress och kunde inte precis googla mina symptom. Jag bara antog att jag var straight up sinnessjuk. Efteråt, med tallarna som mina vittnen, så svor jag att aldrig säga ett knyst om vad som precis hänt. Jag ville ju inte bli inspärrad.

Motvilligt så försökte jag leva med paniken som ibland kastade sig över mina lungor, gärna på evenemang med stora folksamlingar och många sinnesintryck. Typ konserter, festivaler och klubbar. Ni vet sånt där som ungdomar ofta går på. Jag undvek allt som kunde provocera den där paniken. Men tyvärr och lyckligtvis så kunde jag inte låta bli att vara den ungdom jag var, när jag blev äldre. Trots att det kostade mig så mycket. En dag gick det för långt. Panikångestattackerna blev en av många orsaker till varför jag till slut fick uppsöka psykisk vård.