Han reagerar på att lobbyismen beskrivs som något ont i den svenska mediedramaturgin. ”Jag anser att påverkansarbete är en viktig del av det demokratiska beslutsfattandet”, skriver han. ”För mig är det en självklarhet att de som påverkas av lagstiftningen; människor, organisationer och företag, ska ha en möjlighet att göra sin röst hörd och tala med oss politiker.”

Sedan drämmer han till med att den som inte klarar av att hantera lobbyister har brist på integritet, eftersom ”det enda maktmedel en lobbyist har är nämligen styrkan i sina argument”.

Om lobbyisternas makt verkligen bara berodde på styrkan i deras argument så skulle alltså du och jag, den grekiska läraren, den polska studenten och den tyska järnvägsarbetaren ha lika stor makt över EU:s politik som bilindustrilobbyn, kemiföretagen, plasttillverkarna och Business Europa – en sammanslutning av Svenskt näringsliv och 40 nationella arbetsgivarorganisationer. Om det vore så att ett slipat argument är det avgörande, varför skulle då företag och organisationer runt om i Europa lägga miljontals kronor på att ha personal i Bryssel som uppvaktar politikerna?

Nej, det är inte argumenten som avgör. Det är pengarna. Och det handlar inte bara om att göra sin röst hörd, det handlar om att köpa sig plats och politikernas öron.

I EU:s lobbyregister finns det över 11 000 registrerade lobbyorganisationer. Men registret är frivilligt och många av de stora finns inte med i det. Corporate Europe Observatory, som granskar lobbybranschen, uppskattar att den verkliga siffran är 30 000. 70 procent av dem representerar storföretag och industrier.

Det handlar alltså inte om ett tvärsnitt av alla de intressen som finns i Europa. Hur det påverkar EU-politiken kan ingen säga helt säkert eftersom det inte finns någon insyn i vilka lobbyister som parlamentarikerna har träffat eller hur ofta. Det är också svårt att veta vilken linje som lobbyorganisationerna driver, eftersom det inte finns någon offentlighetsprincip där.

Men ibland läcker det ut saker. Som i september i år när ett dokument från Business Europe visade att lobbyorganisationen jobbar hårt för att EU inte ska höja ambitionerna i klimatarbetet. Eller som när det visade sig att jättarna Coca Cola, Nestlé, Pepsi Co och Danone försökt påverka medlemsländernas ministrar att förkasta Kommissionens förslag om att alla skruvkorkar till plastflaskor ska sitta fast på flaskorna. De fyra toppar listan över de företag som bidrar mest till det plastskräp som finns i världshaven enligt en undersökning som organisationen Break Free From Plastic har gjort. Mycket av det skräp som hittas i haven och på stränderna är just avtagbara korkar från plastflaskor. Att se till att korken sitter fast på flaskan och därmed öka chanserna för att den följer med om flaskan lämnas in till återvinning, känns som en ganska liten insats från jätteföretag som de här fyra stora. Men nej då, i stället lägger de stora resurser på att bearbeta politikerna för att slippa ta ansvar.

Om de får gehör eller inte vet vi troligtvis inom de närmaste veckorna. Förhandlingar mellan Kommissionen, Europaparlamentet och Ministerrådet pågår just nu för att EU ska ha ett lagförslag om begränsning av engångsartiklar i plast före nyår.

Christofer Fjellner är inte ensam i sitt försvar av lobbyismen. Hela EPP-gruppen i parlamentet, som svenska Moderaterna och Kristdemokraterna ingår i och som är den största gruppen i parlamentet, har motsatt sig regleringar av lobbyismen. Varför då, kan man fråga sig. Om nu lobbyismen är så ofarlig, vad skulle det då göra för skillnad om väljarna faktiskt fick en möjlighet att se vilka lobbyister som parlamentarikerna har träffat?

I veckan får de dock en ny chans att skapa större öppenhet kring sina lobbykontakter. Det konstitutionella utskottet i parlamentet ska rösta om ett antal förslag från den gröna gruppen om att parlamentarikerna ska registrera vilka lobbyorganisationer de träffar, precis som alla EU-kommissionärer och deras högsta tjänstemän måste göra sedan 2014. Och att de också, precis som kommissionärerna, bara ska träffa dem som finns registrerade i lobbyregistret. I öppenhetsregistret kan man till exempel se vilka vår svenska kommissionär Cecilia Malmström har träffat de senaste månaderna; International Chamber of Commerce, nv Degusch – en organisation för rådgivning till företag och företagsorganisationer, EU-ASEAN Business Council, European Chamber of Commerse in Vietnam och The European Steel Association. Man kan också se att av de 14 registrerade möten som miljökommissionär Karmenu Vella har haft i år har fyra varit med miljöorganisationer.

EU lider av ett demokratiskt underskott men har flera viktiga uppgifter framför sig, inte minst när det gäller att få ner användningen av fossila bränslen i kampen för allas vår gemensamma framtid.

I det läget är det minsta vi som väljare kan begära att vi ska kunna se vem som våra parlamentariker träffar och tar intryck av.