Det är väl fint att barnen är ute och leker, menar de liberalt sinnade. Det är att vanhelga de döda och dess sörjande, menar de mer konservativt lagda.

Jag vill egentligen inte skriva om det här, eftersom jag har förbjudit mig själv att göra Stockholmsfrågor till riksfrågor. Konflikten om Skogskyrkogårdens användningsområden är möjligen en fråga för stadens lokaltidningar, men knappast för nationella ledarsidor.

Men nu är vi här. Förlåt! Jag har dock ett bra skäl.

Pulkagate säger trots allt något och detta något är att vi inte kan bygga bort platser där folk kan åka pulka, grilla korv eller spela kubb.

I tätbebyggda områden är det ofta grönområdena som naggas i kanten, eller försvinner helt, när nya bostäder och kontor ska byggas. Det gör staden gråare.

Vi ska ju inte bara bo. Vi ska leva.

Det är klurigt att vilja ha fler bostäder och bevarade grönområden. Vill man dessutom uppleva lyxvaran solljus kan man inte heller lobba för att bara bygga på höjden.

Grönområdena måste, hur som helst, bevaras. Inte bara för att det är mysigt med pulkaåkning, utan för att det faktiskt är avgörande för vår hälsa.

Växtlighet absorberar luftföroreningar och bidrar till att hålla nere temperaturen. I en varmare värld med dålig luft – som orsakar sjukskrivningar och förtida dödsfall – är det en fråga om hälsa.

Det finns egentligen bara en sak som är logisk att fasa ut för att göra plats för såväl bostäder som grönska i städer:

Bilarna – och den enorma yta de tar i anspråk.