BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

När vi började prata om amerikanska presidentvalet så kom vi snart in på alla sjuka kommentarer och signaler som har skickats ut ifrån de respektive kandidaterna under denna valcykel. Efter att ha pratat om kandidaternas potentiella påverkan på klimatpolitiken, på regionala och säkerhetspolitiska frågor och världsekonomin så kom vi in på de ”små perspektiven” nämligen våra egna kroppar. 

Den självklara anledningen var naturligtvis den manlige rödhättade presidentkandidatens -kommentarer om att man kan göra vad som helst mot kvinnor om man är kändis, till och med ta oss på fittan. 

Men jag och mina kvinnliga vänner insåg snart att vi i så fall måste ha träffat många okända kändisar i våra liv. Det finns så många historier om sexuella övergrepp att berätta, bara i en grupp med sju andra kvinnor vid ett middagsbord. 

En väninna berättade om en kväll när hon hade varit på afterwork med några kollegor i restaurangbranschen och efter lite för många drinkar släpats in i en taxi av en manlig kökschef som planerat att ta henne hem till sig. Under resan hade han tagit på henne, fört upp handen innanför trosorna på henne och tryckt sig emot henne fastän hon uppenbart inte ville. Hon hade berusad och förvirrad fått tjafsa och klösa sig fri och släpptes till slut ut ur taxin utanför hans bostad, på andra sidan stan. Taxiföraren hade redan kört iväg. Hon ringde sina föräldrar som hämtade henne. Nästa arbetspass låtsades kökschefen inte om det som hade hänt. 

En annan av väninnorna berättade om en mer senior manlig kollega inom universitetet som alltid såg till att gå bakom henne i jobbets smala korridorer och liksom snubbla framåt så att han kunde grabba tag i hennes höfter för att återfå steget. Han kunde också ”flytta” på henne på samma sätt när hon stod i köket eller vid kaffeapparaten, genom att ta ett stadigt tag om hennes höfter och vrida henne i den ena eller andra riktningen, med ursäkter om att han skulle kasta något i soporna eller fylla på kaffet. Detta pågick tills hon hade förfinat sin egen strategi genom att bli så medveten om hans närvaro i rummet att hon helt enkelt avlägsnade sig så fort han kom in. 

En tredje väninna berättade om en pojkvän som under större delen av deras relation hade tvingat sig på henne när hon sov. Att hon redan då hade känt på sig, men långt senare erkände för sig själv och andra, att detta inte varit okej. Men att hon just där och då trodde att sovsex var en av hennes plikter som flickvän. Det var hennes första förhållande, hon var så oerhört kär men sexet hade gjort ont och känts kärlekslöst. 

Vi höll händer där på krogen och en av oss sade ”jag hoppas att jag aldrig får flickor, för att jag ska slippa lära dem att detta är vad de har att förvänta sig” varpå en annan svarade ”jag hoppas att jag aldrig får pojkar”.