Ledare. Kajsa Ekis Ekman.

2018-02-19 03:05

Idag skulle ”Rederiet” aldrig visas – har för mycket vanligt folk

Ingen missade det. En gång i veckan satt nästan alla framför tv:n. Minns ni? Under 1980- och 90-talen handlade de populäraste serierna på svensk tv om arbetsplatser. De hette saker som "Rederiet" och "Varuhuset" och gick ut på att skildra vad som hände vanliga människor på jobbet.

Kärlekshistorier och familjetrassel naturligtvis, annars hade de inte varit såpor, men även fackliga konflikter, sexuella trakasserier från cheferna och arbetsskador. Det första avsnittet av "Varuhuset" inleds med en diskussion mellan en anställd och fackrepresentanten om löneförhöjningar. Det första avsnittet av "Rederiet" inleds med att demonstranter kastar ägg på huvudkontoret och kallar dem förrädare och miljöbovar.

Genom det geniala draget att skildra en hel koncern fick dessa serier med alla samhällsklasser: kapitalistfamiljen, mellancheferna, maskinisterna, städarna och inte minst kunderna och de kriminella – som kunde ha affärer med både kapitalisterna och de anställda. Och såklart blev städerskan kär i kaptenen, och såklart blev det oäkta barn som sedan fick ärva halva bolaget.

Kolla på dessa serier igen! De finns utlagda på SVT och Youtube. ”Varuhuset” känns mer daterat än ”Rederiet”, men det som främst slår en är att de idag ter sig så samhällsmedvetna, trots att de inte framstod så då. Det var underhållning, passion och intriger. Men det var självklart att vanliga människor ville kolla på folk de kunde identifiera sig med till skillnad från de amerikanska serier som gick under samma tid: ”Dallas”, ”Falcon Crest" och ”Beverly Hills 90210” som enbart skildrade de superrika.

Här var arbetarklassen i fokus och aldrig som stereotyper, utan som olika typer av människor. Ofta intelligenta och kompetenta yrkesmän med ett solidariskt klassmedvetande, inte minst hos maskinisten Gustav i ”Rederiet”.

Spola fram till 2018 och arbetarklassen har försvunnit från tv-rutan. En ny studie av Fredrik Stiernstedt och Peter Jakobsson från Södertörns högskola som i dagarna gavs ut av Katalys visar att endast fem procent av de som syns på SVT är från arbetarklassen. FEM PROCENT! Trots att hälften av alla i Sverige är arbetarklass! Men på tv är de inte bara underrepresenterade – de är helt raderade. Finns inte. Existerar inte.

Stiernstedt och Jakobsson talar om en "symbolisk utplåning" av arbetarklassen. Den bild SVT ger oss av verkligheten är därmed kraftigt förvriden: det ser ut som om Sverige bara består av mäklare, ingenjörer och journalister. Något bättre är det på de privata kanalerna, men tyvärr är vanliga människors roll ofta då att vara komiska inslag i tävlingar eller uppfostringsprogram. De två forskarna skriver:

”Det är tre gånger så vanligt att en person från makteliten talar till någon ur de andra klasserna än det är att en arbetarklassperson gör det.”

Vidare framställs överklassens relationer som viktigare än arbetarklassens, över- och medelklass framställs oftare som seriösa och viktiga personer medan arbetarklass oftare hamnar i rollen som den som ska uppfostras eller den som är kriminell. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Vilket är helt vansinnigt – vi talar ju om varannan människa! Hur är det möjligt att reducera halva befolkningen till stereotyper utan att ingen reagerar? Är det därför så många idag identifierar sig som medelklass, för att de tror att arbetarklassen inte finns eller är något slags skämt? Har de som gör programmen gått in i en bubbla till den grad att de glömmer vem som serverar dem mat, kör dem till jobbet, hämtar deras sopor, bygger deras hus, tar hand om deras barn – kort sagt får hela samhället att fungera?

Jag kan upplysa er om att dessa personer kan ha betydligt mer att berätta och betydligt mer spännande och mångfacetterade liv än dessa Robert Gustafsson- och Henrik Schyffert-typer som kramat sista droppen ur sin ökenliknande erfarenhetsbrunn för länge sedan.

Kanske beror SVT:s vikande tittarsiffror delvis på detta? De själva brukar ju hävda att det har med deras satsning på "smala kvalitetsprogram" att göra, men kanske beror det på att de bara skildrar en liten del av samhället? När jag tänker på det är det därför jag sällan kollar på svenska program typ ”Grotesco”, ”På spåret”, ”Skavlan”, ”Mäklarna”, ”Parlamentet” – de som framträder där är ofta fruktansvärt tråkiga och gör problem av ingenting.

När svensk tv ska skildra "verkligheten" märker man att det är Vasastadsbors egna fördomar, typ svenskar är patetiska white trash och invandrare är alltid tyngda av problem på något sätt (Morran och Leif och Billy). De märker själva att det blir dåligt, så då går de snabbt tillbaka till att dra interna skämt om sin egen grupp, som de OCKSÅ har fördomar om. För medelklassen är inte heller bara nervösa, ekologiska curling-föräldrar som ”Grotesco” verkar tro. Nej, fram för arbetarklassen – för bättre tv!