Därför blir jag på väldigt gott humör när en broschyr från Agroforesty Sverige dimper ner på mitt bord. Det är en skrift som både lyssnar på lantbrukare och på aktuell forskning för att beskriva en av de möjligheter som finns för bonden att återigen bli en modern hjälte, bland annat genom att införliva träd i odlingarna för att skapa ett lantbruk som inte bara mättar världen – utan också räddar oss från de kriser vi har att hantera.

Men är det realistiskt? Den som försökt gräva ett trädgårdsland i närheten av större träd vet att rötter kan vara minst sagt utmanande att förhålla sig till. Ändå är det vad som förespråkas. I välplanerade agroforestry-system utgör trädrötterna en resurs för resten av odlingen. Exempelvis förmår vissa arter dra upp vatten till ytligare jordnivåer där det blir tillgängligt för andra grödor i odlingen. Rötter luckrar också upp jordarna när de växer, och stärker mikrolivet i jorden när de dör och blir till föda för markens nedbrytare. Det ökar i sin tur produktionen av värdefull matjord. Agroforestry-system har helt enkelt potential att öka jordbrukets motståndskraft, inte minst dess förmåga att stå emot extremväder. Träd placerade på fälten skyddar inte bara grödor och jordar mot vindskador, utan också mot översvämningar – något som redan idag orsakar stora problem i södra Sverige och sannolikt kommer bli allt vanligare i hela landet.

Det saknas visserligen tillräckligt med vetenskapligt underlag för att med säkerhet fastslå i vilken utsträckning svenska agroforestry-system kan lagra kol, men allt fler studier visar på mycket positiva resultat.

Så vad står i vägen för att fler lantbruk ska inkorporera träd, buskar och grödor som trivs i dess närhet? Agroforesty har länge hamnat mellan stolarna skogsbruk respektive jordbruk. Historiskt har det i Sverige funnits strikta begränsningar för antalet träd som får växa på de betesmarker som berättigar till exempelvis gårdsstöd, eftersom vedartade perenner har associerats med igenväxning. Detta har resulterat i att markägare har huggit ner sina träd.

Men detta är på väg att förändras. På order av EU-kommissionen har varje medlemsstat fått uppgiften att definiera agroforestry i den nationella strategiska planen från 2023, vilket innebär att agroforestry numera godkänns för gårdsstöd. Det är ett stort och viktigt steg.

Matsäkerhet är på allas läppar. Det är fullt logiskt. Vi har en jordbruksproduktion som framför allt inriktas på djurfoder och den överväldigande delen av lantbruken är beroende av importerad konstgödsel och kemikalier mot ogräs. När markerna plöjs för ettåriga grödor eroderar jorden. Det har helt enkelt vuxit fram en debatt om att jordbruket måste ställa om. Bli uthålligt i en värld av klimatkris. Dessutom: hjälpa till med att lagra kol i markerna i stället för att släppa ut, öka den biologiska mångfalden i stället för att minska den, bygga upp matjordarna i stället för att utarma dem...

Det är bra att EU ställer krav på att ta bort de hinder som funnits för träd i lantbruket. Om vi till det skalar upp med ökad information och riktade stöd till lantbruk som ser till hela den långa önskelistan av mat, ekologi och klimat så skulle lantbruket kunna spela en otroligt viktig roll i klimatomställningen. Men då krävs politiker och en regering som tar frågan på allvar, som tar fasta på att vi inte kan välja att ställa om eller inte.