Ledare: I brist på annat

Hennes röst må darra, men hennes budskap är starkt och klart. Så löd en av analyserna på det tal om kvinnors rättigheter som skådespelerskan, tillika FN-ambassadören, Emma Watson höll inför FN:s fullsatta generalförsamling i New York förra veckan. Precis som varje gång en kvinna sticker ut hakan var reaktionerna lika delar euforiska som pessimistiska. ”Är hon verkligen rätt kvinna för jobbet?” och ”vad gör det för skillnad” var några av kommentarerna som fälldes strax efter att hon erhållit stående ovationer från i princip hela jordens kvinnliga befolkning. Även Emma Watson ställde sig denna fråga, men svarade bättre än någon annan ”om inte jag, vem?”

När Beyonce för drygt två månader sedan uppträdde på MTV Video Music Award framför åtta meterhöga bokstäver som tillsammans bildade ordet feminist – samtidens mest bespottade och debatterade uttryck – skedde samma sak. Man frågade sig vad ett sådant statement gör för nytta i en värld där majoriteten inte ens vet att Queen Bey existerar. Men ”om inte hon, vem?” Uppträdandet blev dessutom mer ikoniskt, och kanske även ironiskt, när det visar sig att skådespelerskan Sofia Vergara under samma gala roterades på scen som ett vertikalt grisspett, med syftet att ”ge folk något trevligt att titta på”. Epic fail för det påhittet.