Natashja Psomas Blomberg: Hur mycket hårdare ska mamma behöva jobba?

Dagens samhälle genomsyras av en syn som utgår från individen, där alla är sin egen lyckas smed och alla kan bara de vill tillräckligt mycket. Våra politiker har lyckats övertyga svenska befolkningen att det lönar sig att arbeta, och vi sväljer detta godtroget utan att fundera på vilka det egentligen lönar sig för.

När jag växte upp i Tensta på 70- och 80-talet var jag inte ensam om dåliga hemförhållanden. Alla mina kompisar hade liknande berättelser. Jag reflekterade aldrig över att min familj skulle vara ovanlig, för det var den inte. Med en morsa som slet på lågbetalda arbeten för att få mat på bordet och en spelmissbrukande farsa som spelade bort vartenda öre på trav och poker. De slog mig ju inte och de var ju kärleksfulla, men det fanns inga resurser för att bygga upp en trygg framtid när de kämpade för att klara vardagen. Jag var alltid ensam hemma. Mamma jobbade till och med på somrarna. Jag fick ingen läxhjälp – varken hemma eller i skolan – och inte en käft brydde sig om min skolgång. Allra minst jag själv. Framtiden fanns inte ens. Jag började skolka redan i första klass och det mönstret följde med hela vägen fram tills jag hoppade av gymnasiet.