Man skulle kunna motivera det med försiktighetsprincipen, bättre att agera snabbt än vänta på katastrofen, men även den tiden är förbi. Klimatkrisen är här, försiktighet är försent.
Det betyder att upprördhet över klimatförnekare, oberoende om de heter Lena Andersson eller publiceras i borgerliga medier som Fokus, är meningslös. Det finns ingen anledning att lägga tid på att förklara forskningen, det blir bara en förlängning av passiviteten, inga fakta biter på den som börjat vandra stigen som klimathotsförnekare, att ge dem ilsken uppmärksamhet blir bara ännu en broms av det vi måste göra.
Frågan är inte heller vad vi måste göra, det vet vi idag. Bromsa alla utsläpp, byta energisystem, ändra matproduktionen och bevara skogen.
Allt samtidigt, inget går att ignorera i väntan på ”ny teknik”, vi har alla instrumenten vi behöver.
Så allt kommer handla om hur fort det nödvändiga görs.
Tiden är allt.
Det positiva är att vi idag vet att omställningen kan gå mycket fortare än vad de som kallar sig ansvarsfulla vill. Ett fantastiskt exempel är avslöjandet att 40 procent av alla – fossila – transporter till sjöss går till att transportera, ja just det… oljan. Det är så absurt, energisystemet är så ineffektivt på grund av transporterna att en betydande del av all utvinning går till att flytta tunnorna, men det positiva i det är att om vi då halverar användandet av olja så kommer vi utöver det få bort ytterligare utsläpp då mindre olja transporteras.
Eldrift istället för förbränningsmotorn får en mycket snabbare effekt än man tänkt.
På samma sätt ger minskat papper inte bara lägre utsläpp vid produktionen, det gör att miljoner fler träd kan stå kvar.
Så om samhället bara börjar ställa om går det fortare än vi tror.
Vi hinner, men bara om vi börjar agera.
Och det är ingen annan, ingen ansvarig och mäktig, som kommer börja.
Bara vi.
Låt mig ta ett enkelt exempel. Att dricka vatten. Nyligen gjorde man i Barcelona en utredning om klimatförstörelsen av buteljerat vatten jämfört med kranvatten. Vi vet det där. Att ta vatten från en kran innebär att miljoner ton plast inte kommer produceras av olja. I världen säljs dessa märkliga flaskor med kemiska smaktillsatser i miljardupplagor, bara i USA går det 17 miljoner oljefat per år för att producera plastflaskorna. (86 procent går sedan aldrig till återvinning.)
Det sjuka är att detta är helt onödigt, buteljerat vatten är sämre på alla sätt än kranvatten, även för den egna hälsan, att köpa en Ramlösa eller Loka är att förstöra för alla andra genom det enorma energislöseriet och klimatutsläppen de skapar.
Vem behöver sämre vatten i en platsflaska som släpper ut mikroplaster och som reser jorden runt i reklamskenet av marknadsfundamentalismens extremism?
Ur klimathotsynpunkt borde verksamheten förbjudas, men det kommer inte att ske förrän tillräckligt många redan vägrat köpa produkten. Politiken kommer alltid långt efter.
Ja, självklart kommer lobbyister och ägare prata om den enorma sysselsättning som försvinner om buteljerat vatten försvinner, men ekonomiskt skulle det vara mycket bättre för samhället att lägga resurserna på andra jobb än på denna buteljering och produktion av vattenflaskorna.
Det är billigare för alla att vi vrider på kranen.
Det här sysselsättningsargumentet är rätt fördummande. När Cementa förlorat tillstånd att förstöra grundvattnet på Gotland, svarade alltså lobbyisterna på Ramboll att upp till 400 000 jobb var i fara. Jisses. Men den enkla sanningen är ju att det går åt mer folk att bygga utan cement än med. Mer snickare behövs. Så vill man skapa sysselsättning är bromsad cement en bra lösning.
Ja, jag vet att det finns en diskussion där många ställer kollektiva åtgärder mot individuella. Det är inte bra. Kollektiv består nämligen av individer, det går inte att få kollektiva beslut via lagar eller val till regeringar om inte tillräckligt många individer redan agerat. Klimatet kan inte räddas genom ändrat beteende hos individer, men klimatet kan räddas om mångas beteende kräver förändring.
Kollektivet finns inte förrän individerna gått samman.
Det är inte bilbranschen som räddar klimatet, de har gjort allt för att förlänga den fossila bilens förstörelse – nu erkänns ju hybridbilens stora utsläpp vilket kritiker berättat om i tio år – men det som kan få politiken att våga förbjuda nya utsläppsbilar är bara om tillräckligt många skaffat elbil.
Eller (ännu bättre) vägrar privat bil och delar.
Hinner vi? Jag tror faktiskt det. Utsläppen kan halveras de kommande åtta åren. Trafikomställningen har börjat och går mycket fortare än någon räknat med. Energiomställningen fullständigt rasar på globalt och slår sönder det gamla energisystemet. Däremot har inte skogsavverkningen bromsats alls – där är Sverige och Brasiliens politik de värsta exemplen – och matomställningen har bara börjat visa små steg åt rätt håll.
Det viktiga är att förstå att det politiska ligger i det vi gör, inte det vi tycker.
Att byta fjärrvärme mot bergvärme är en politisk sak.
Att cykla är politik.
Och att vrida på kranen är politik.
