För en del år sedan fick jag, i en kontroll av vad vi sysslade med på en av landstingets vårdavdelningar, gå med en klocka runt halsen. Den pep var tionde minut och då skulle jag kryssa i en blankett vad jag gjorde precis då. Alla anställda skulle göra så hela arbetsdagen. Det var helt sjukt. Faktiskt så upplevde jag det aningens förnedrande, tänkte vägra, men gav med mig efter ett allvarligt samtal med chefen.
Min upplevelse var att vi var misstrodda och nu skulle vi bevisa om vi jobbade eller inte. Så var kanske inte syftet, men det kändes så. Jag minns att fler patienter tyckte att det var märkligt.
Kanske hade det varit om ansvariga tjänstemän hade plockat ut en arbetsgrupp och följt den för att få en mer sammanhängande bild av arbetet på avdelningen under en dag. Eller så kunde kanske tjänstemännen rent av själva samla in sin nödvändiga fakta och på så sätt också göra sig synliga på avdelningen.
Jag ville i vart fall se resultatet och få veta vad som skulle göras med alla dessa kryss vi fyllt i, men så blev det inte. Undrar vart den rapporten tog vägen? Den kanske var en del av någon kvalitetssäkring.
Sedan jag började som sjuksköterska 2002 har den administrativa delen av arbetet blivit mer och mer viktigt och utvecklats till fylla i koder för patientbesök och namnge olika typer av dessa besök på ett korrekt sätt.
Det är tidskrävande och ganska krångligt för landstingets journalsystem lämnar en del att önska, om jag uttrycker mig milt. Men vi får reda på exakt vad som görs med patienterna, utan ringklocka runt halsen, och rätt vårdpengar kan betalas ut.
Nu är inte sjukvårdsbranschen unik i sig. Liknande dokumentationsutveckling vittnar yrkeskårer inom offentlig sektor om, som lärare, förskolepersonal, omsorgspersonal och socialsekreterare. Administrationen tar kraft från det övriga arbetet och frågan är om inte allt kvalitetssäkrande sänker den faktiska kvaliteten på själva arbetet?
Dessutom kostar ju systemen en himla massa pengar. Det finns också mer än en som har lämnat välfärdsyrken då arbetet blivit en mer och mer administrativ sysselsättning.
Det är svårt att mäta mänskliga värden, därför slår system som lånats från industrin fel. Som exempel, jag kan ha två patienter på ett arbetspass som ska ha exakt lika behandling. Den ena är trygg i vad som ska göras och behandlingen går snabbt. Den andre är rädd och nervös och mer tid och engagemang går åt till hen. Ingen journalkod visar detta. Och ska så inte göra, för mig är det en del i mitt fantastiska yrke att bemöta var och en av patienterna professionellt och individuellt.
Missförstå mig nu inte, journaldokumentation behövs självklart så att utförda behandlingar syns för patienten och vårdgivare om och utan den omöjliggörs arbetet, det jag menar är administration utöver denna.
Så vad vill jag ha sagt med detta?
Om vi ska mäta arbetet som görs för människor så behövs en större tillit till de ansvariga yrkeskårerna. Ersätt koder och och rutor med möten där personal och ledning tillsammans avgör hur resurser ska tilldelas.
Med detta önskar jag trevlig helg!
