”Jag tänkte kolla om ni skulle vara intresserade att skriva om vår konflikt med Studentstaden”, skriver en hyresgäst i ett kvarter som utan vidare har blivit av med flera gemensamhetsutrymmen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
En annan gång är det en musiker i vad som lite förminskande brukar kallas för ett ”tjejband”:
”Jag är så glad över att ni i senaste numret belyser Uppsalas musikscens gubbighet. För det är ett faktum – Uppsalas (Sveriges!) musikscen är långt ifrån jämställd, men detta förnekas gärna av arrangörer och faktiskt media i allmänhet.”
Telefonen ringer. Flera olika pedagoger från den tidigare modersmålsenheten berättar hur deras verksamhet har nedmonterats i all hast, och hur de har blivit tillsagda om att hålla tyst om det inträffade.
En annan gång ringer telefonen och jag måste be personen att ge sig till tåls. Berättelsen är viktig, uppslitande, angelägen. Men detaljer måste kollas, dokument läsas. Och den som har ringt måste kanske själv fundera över om hen är redo att medverka – anonymt eller med namn och bild.
ETC Uppsala startade i mars förra året. Jag och en liten krets frilansjournalister ska varje vecka åstadkomma kvalitativ lokaljournalistik, uppbackade av kollegorna på det större mediehuset ETC. Ibland har det känts osäkert. Kan vi med vår utgivningsfrekvens och relativt små resurser ändå bli relevanta i ett lokalt nyhetslandskap som redan hyser flera aktörer?
Men läsarnas reaktioner, tips och ibland invändningar bekräftar något vi på ETC också länge har känt till: trots mångfalden av mediekanaler finns det berättelser som inte berättas, eller i alla fall inte berättas med tillräcklig skärpa och inte tillräckligt ofta.
Ofta handlar dessa berättelser om maktobalans och om människor som genom medieskugga och medietystnad också berövas möjligheten att dela med sig av sin del av verkligheten. Det kan vara en pensionär med låg inkomst, en papperslös migrant, en timanställd som tvingas tråckla sig fram i tillvaron på ständiga vikariat. Det kan vara en funktionshindrad utan assistans, hyresgästen som tvingas flytta efter en renovering eller någon av alla de anställda som arbetar i slimmade, pressade offentliga verksamheter och som snart inte orkar längre. Men det kan också handla om viktiga innovationer och idéer som förtjänar större spridning.
ETC Uppsala, liksom alla ETC-tidningarna, etiketteras ”oberoende rödgrön”, och det avspeglar sig i valet av nyheter. Ordet ”oberoende” är mycket viktigt. Det signalerar att tidningen inte går i någons ledband och aldrig håller tillbaka kritiken mot makten oavsett vilka partier som sitter där. Även ordet rödgrön är viktigt. Det binder tidningen och journalistiken vid vissa grundidéer som aldrig kommer att leda oss till frågeställningar av typen ”hur mycket invandring tål Sverige” eller ”flygskatten hämmar tillväxt”.
Förra året gav ETC Uppsala ut 44 nummer. När vi nu går in i ett nytt utgivningsår vet jag att vi har betydelse för Uppsalas medielandskap. Vi har lyckats samla en rad starka och kloka opinionsjournalistiska röster och en rad intressanta granskningar ligger redan framför oss och väntar. 2017 kommer att bli ett gott nytt nyhetsår. Vi hoppas att du vill fortsätta hänga med.
