”Tiden måste äntligen komma när vi förbinder oss till att aktivt förhindra folkmord”, säger Göran Persson och ser ut över de församlade.
Om ett misstänkt folkmord bryter ut måste det stoppas, förklarar han: ”militära medel kan användas snabbt och mer effektivt för att krishantera och genomföra fredsoperationer.”
Den förre statsministerns ord uttalades under de folkmordskonferenser som Sverige stod värd för i Stockholm år 2000 och 2004. Utöver Förintelsen var folkmordet i Rwanda 1994 färskt i minnet.
Det fanns de som då kritiserade Persson för att anordna dessa konferenser. De menade att han mest hade hittat ett sätt att göra sig ett namn internationellt, och att ge uttryck för sin vänskap med staten Israel.
När man letar efter om Göran Persson uttalat sig om det som sker i Gaza, är det svårt att inte ge kritikerna rätt.
Men hans logik är lika glasklar idag. Den deklaration som konferensen antog 2004 slår fast att det – enligt internationell rätt – är alla staters skyldighet att agera så tidigt som möjligt vid tecken på brott som folkmord och etnisk rensning.
Ser vi sådana tecken? Tiotusentals döda och amputerade barn. Så gott som varenda skola är förstörd. Israel har sedan den 2 mars stängt av införseln av all mat, vatten, medicin och andra förnödenheter som palestinier behöver för att överleva.
Sedan oktober 2023 har ledande israeliska politiker öppet deklarerat sina avsikter att helt eller delvis svälta ut, fördriva eller förinta den palestinska befolkningen i Gaza.
I måndags berättade Benjamin Netanyahu att Israel planerar en ny offensiv som ska fördriva befolkningen och trycka ihop dem i den södra delen av remsan; enligt medierapporter kan detta bli en permanent lösning.
Amnesty International, Human Rights Watch och diverse FN-organ beskriver Israels agerande i Gaza som folkmordshandlingar och ett pågående folkmord. Det gör också många av världens ledande folkmordsforskare, däribland den israeliske professorn Omer Bartov. Han har, som många andra, gett upp hoppet om att detta kan stoppas inifrån Israel.
”Det enda som kan förändra denna utveckling är en intervention utifrån”, sa han nyligen till den amerikanska tidskriften Jacobin.
Den som vill agera i enlighet med de internationella skyldigheter som Göran Persson påminde om hade avbrutit sina militära samarbeten med Israel för länge sen. Därefter hade andra påtryckningsmetoder raskt satts in. Och om inte israelerna hade dragit sig tillbaka hade en internationell styrka mobiliserats för att med vapen stoppa Israel.
Hur agerar då våra folkvalda representanter? Den 20 oktober 2023 skrev Ulf Kristersson på X att det är ”absolut nödvändigt att försäkra att civila får tillgång till humanitär hjälp” – något han upprepat.
Den 28 maj 2024 skrev han: ”Mycket oroande att Israel idag gått in med stridsvagnar i Rafahs stadskärna. [...] Sverige och EU förväntar sig att Israel följer Internationella domstolens beslut och avbryter offensiven i Rafah för att skydda civila.”
Tio månader senare, den 27 mars i år, efter att Israel hade brutit vapenvilan, besökte Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard Israel och utrikesminister Gideon Sa’ar, som sedan skrev på X: ”Dialogen mellan Israel och Sverige och relationen mellan våra länder blir bättre och bättre. Jag berömde Sverige för det viktiga beslutet att stoppa bidrag till UNRWA.”
Ulf Kristersson har makt. Han kan avsluta militära samarbeten med Israel. Han kan ansluta till de EU-stater och politiker som vill att EU hotar att riva upp det för Israel mycket viktiga associeringsavtalet om politiskt och ekonomiskt samarbete, om inte Israel upphör med sitt folkmordsangrepp. Han kan med kraft agera inom FN.
I förra veckan förtydligade Ulf Kristersson sin linje i en intervju med Dagens Nyheter: ”när det gäller folkmordsbeskrivningar, alltså rättsliga instrument, då är det inte regeringen i Sverige som uttalar sig. Det är en juridisk bedömning.” Alltså raka motsatsen mot vad Stockholmskonferensen påminde om gäller enligt internationell rätt. Istället för att agera kraftfullt och tidigt ska regeringar över världen invänta domstolars eventuella besked. Så förvrids folkmordet till en ursäkt för Ulf Kristersson att inte agera.
”Vi saknar inte information, förfärliga historier, fakta. Men vi måste förbättra vår förmåga att tro på dem, att tro på det otroliga”, sa Göran Persson i Stockholm.
”Vad som står under hot kan inte vara mer grundläggande.
Barn, kvinnor, män.
Mod, kunskap, ambitioner.
Frihet, drömmar, kärlek.”
