Begreppet ”law and order” har en starkt konservativ laddning i USA, och innebär framför allt hårdare straff, mer övervakning och fler poliser i fattiga bostadsområden. För Richard Nixons del gav law and order-kampanjen honom en plats i Vita Huset. Hur långt samma kampanj kommer att ta Donald Trump vet vi ännu inte. Vad som utgör hotet mot lag och ordning har också ändrats något sen Richard Nixons tid – Donald Trump fokuserar mycket på nyanlända, på gängkriminalitet och på det så kallade kriget mot narkotikan, och utlovar en enda ”great wall” för att stoppa allt.

För svensk del meddelade Jimmie Åkesson redan i sitt partiledartal i Almedalen 2012 att SD skulle bli det parti som stod för lag och ordning. Begreppet tycks alltså ha samma laddning i Sverige som i USA. Nämligen en konservativ grund som inte innebär en strävan efter en jämlik rättsstat, utan en utökad kriminalisering och övervakning av framför allt personer som bor och arbetar i de områden som polisen listade som ”särskilt utsatta” för något år sen. Allt i trygghetens namn.

I enlighet med all normaliserings logik stod sedan Anna Kinberg Batra i KG Bergströms intervjustudio tidigare i sommar och pratade om att återupprätta lag och ordning, bara fyra år efter Jimmie Åkessons utspel. SD-ledaren hade för övrigt samma budskap i årets Almedalstal.

Det ironiska är ju att alla de här åtgärderna för att upprätthålla lagen innebär en förstärkning av staten som annars brukar bära emot för skattesänkare. Dessutom tycks de båda partiledarna missa att svensk lag gäller i hela landet, och att det snarare är en frustration som kommer ur frånvaro av det skydd som lagen ska garantera alla svenskar som skapar ilska och hopplöshet i socialt nedrustade områden.

Men om nu mer skattemedel ska avsättas till rättsväsendet, finns en öppning för att fylla begreppet lag och ordning med ett annat politiskt innehåll. Lagen är ett dynamiskt demokrativerktyg som är i ständig rörelse, och att upprätthålla den skulle kunna innebära att arbeta för en rättsstat där verklig likhet inför lagen råder. Där det finns en strävan efter trygghet för alla som befinner sig på svenskt territorium, inklusive rättssäkra asylprövningar. Där poliser eller annan blåljuspersonal som begår tjänstefel prövas av oberoende instanser. Där fördomar hos den rättstillämpande personalen i våra domstolar inte bara tillskrivs de politiskt tillsatta nämndemännen, utan där vi pratar om att jurister också har värderingar som styr hur de dömer. För som juriststudenten Rami Al-Khamisi skriver i sin rapport ”Rörelsejurister – vägen mot en samhällsförändrade juridik”: Juridiken är inget självändamål och det finns inte heller anledning att försvara den i ett samhälle som gynnar redan privilegierade grupper, medan de bortglömda medborgarna bara blir fler. Våra ambitioner bör vara att ta större plats och aktivt kämpa för ett bättre och ett jämlikare samhälle, där människors grundläggande rättigheter och lika värde respekteras.