Jenny Bengtsson: Gå inte på dessa myter om kollektivavtal

I tv-serien ”Superstore”, som handlar om en personalstyrka på ett varuhus i en större detaljhandelskedja, vill ett gäng anställda vid ett tillfälle organisera sig fackligt för att få till bättre förmåner och rätt till föräldraledighet. De börjar prata med varandra, det blandas in en organisatör från facket, det börjar skrivas under för facklig organisering (USA har en annan modell för de som vill organisera sig fackligt och förhandla med arbetsgivare än Sverige där det är varje människas rätt att vara medlem i facket och att använda sitt medlemsskap i frågor mot arbetsgivaren). 

Med ens – för första gången sedan urminnes tider – blir intresset för den aktuella arbetsplatsen stort från högt uppsatta bolagsföreträdare från det i praktiken endast i periferin existerande huvudkontoret. Tidigare har de bara dykt upp när det ska skäras ned. Nu förhandlas det engagerat med enskilda. Det köps ut, det smickras och det mutas.