Ledare: Frölunda Indians-killen och kulturinstitutionen

Problemet är att vi inte kan prata om kultur som ett demokrativerktyg när det övriga Sverige utesluts.

Det är inte en slump att Alice Bah Kuhnke är både kultur- och demokratiminister. Kultur är och kommer alltid att vara en avgörande faktor för hur en demokrati gestaltar sig. Men vi kan inte använda kultur i demokratins namn, när bara några få grupperingar i samhället utöver politikerna får möjlighet att uttala sig om hur kulturpolitiken ska se ut. Man behöver inte googla särskilt länge innan sanningen länkar upp sig i ens datorskärm. Det är oftast vi som arbetar inom media och/eller kulturbranschen som tycker så mycket att vi nästan spricker. Och låt oss vara ärliga i tidigare nämnda demokratis namn. Det är oftast vår egennytta som är viktigast för oss när kulturpolitik ska stötas, blötas och budgeteras av politikerna. Att vi vill värna om vårt levebröd och behålla våra jobb är i sig inte fel. Att vilja kunna betala hyran är ju inget man ska behöva lastas för. Men problemet är att vi inte kan prata om kultur som ett demokrativerktyg när det övriga Sverige utesluts från det samtalet. Typ den sjukt stora gruppen av människor som INTE jobbar inom media och/eller kulturbranschen. Och faktum är att vi har såpass nollkoll på hur deras kulturbehov ser ut, att vi ligger på minus när det kommer till demokratikontot.