Göran Greider: Folk har aldrig fått veta vad Borg egentligen vill

”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd” – så lyder en mening i Fredrik Reinfeldts bok från 1992, Det sovande folket. Boken citeras ibland men inte ofta och Reinfeldt själv har mig veterligt aldrig riktigt kommenterat denna lilla skrift sedan han blev statsminister, trots att det på senare år till och med gjorts teater på boken. Men jag minns de där åren när boken kom, i det tidiga nittiotalet då den ekonomiska krisen exploderade i Sverige. Då tyckte jag inte den var så märkvärdig eftersom det formligen vällde ut texter av samma slag från Timbro och andra tankesmedjor. Att den numera nått klassikerstatus beror enbart på att författaren blev statsminister.

En annan av de skrifter som utkom under de formativa åren i början av nittiotalet heter Generell välfärd – ett magiskt ord? Författaren var en ung man verksam i Carl Bilds stab som formats av åttiotalets våg av nyliberal filosofisk litteratur, först och främst amerikanen Robert Nozick. Artonhundratalets liberaler bekämpade den gamla aristokratin och konservatismen. Nozick kom med något nytt. Delvis var han ett barn av den anti-auktoritära 68-revolten men vände sig mot välfärdsstaten – där fanns den nya överhet som inskränkte individens frihet med tyngande skatter.