Johan Jenny Ehrenberg: Förlåt att jag är så positiv, men 2026 kan bli vårt år

Jag blir förvånad när människor jag inte känner hör av sig och tycker att jag är en alldeles för positiv människa. De irriterar sig på mina åsikter om hur bra utvecklingen går på flera områden inom politik, teknik och ekonomi och påpekar att det vi ser är en enveten förstörelse av det gemensamma. Av ekonomin, miljön, klimatet, den sociala gemenskapen, jämlikheten, forskningens frihet, yttrandefriheten och mediernas möjlighet att jobba utan att motarbetas av ministrar och högertroll. 

Några påpekar att polariseringen ökar och alla ser vi nog hur ojämlikheten rusar så att några få personer snart äger mer än hela det arbetande löntagarkollektivet. De rika stjäl från alla andra kan man enkelt sammanfatta utvecklingen.

Och det är ju sant.

Problemet är att det vi ser är det elände som vi alltid har sett. Under hela mitt nu 68-åriga liv har samma förstörelse pågått och man ska vara väldigt enögd om man inte ser hur fattig världen varit, hur svenskt arbetsliv var förfärligt på 60-talet, hur psykiatrin var mänsklig förnedring på 70-talets mentalsjukhus, hur tio familjer styrde svensk ekonomi, hur jämlikheten nekades kvinnor på manssamhällets alla nivåer, hur barn behandlades i agans Sverige och hur miljoner människor dog i förtid på grund av att de var utslitna, där döden kom strax efter pension hos de flesta. 

Om man tittar bakåt på hur nyliberalismen tog över på 80-talet, hur ekonomin med avreglering, privatisering och finansspekulation gjorde att statens roll ändrades och blev försvarare av senkapitalismen, så kan man nog tänka att borgarna fick makten men i själva verket genomfördes de viktigaste avregleringarna av finanskapitalet under Olof Palmes sista år.

Det var självklart inte bättre förr MEN det är heller inte så enkelt att man kan skriva att det är sämre idag.

Tvärtom är det samma kamp som pågår, samma orsaker till förändringar och samma positiva krafter som gör att vi trots allt kommer framåt. Det mesta hemska som händer i vår nutid bottnar i motsättningar och förändringar som känns besynnerligt bekanta. Fattiga mot rika. Arbetare mot kapitalägare. Kapitalet mot fria medier. Tonfallen skiftar, liksom metoderna, men i grunden går det att hitta trådar från det politiska skådespelet till det som pågår på världens ekonomiska slagfält. 

Precis som de förtryckta ständigt erbjuds samma falska gemenskap i form av nationalism, rasism eller religiös sekterism. Om vi då inför det nya året tittar på det som händer istället för att odla myter om det gamla folkhemmet, så ser vi glimtar av det som kommer bli stort och förändrande för alla. Och jag tror verkligen mer på att hitta och förstå förändringens kraft än att längta efter det som var. Låt mig ta några enkla exempel.

Uppsala Akademiska Sjukhus gjorde i år ett genombrott som gör att folk med obotliga cancersjukdomar (bland annat kronisk lymfatisk leukemi, den sjukdom jag själv bär på) plötsligt kan botas och patienter bli helt friska. Istället för ny medicin har man jobbat med patienternas egna T-celler, tagit ut och ”muterat” dem för att sedan återföra dom till kroppen där de förändrade cellerna både hittar och dödar cancercellerna. Revolutionen handlar om ett nytt sätt att tänka kring sjukdomen och kroppens eget försvar.

Nya metoder för att odla med torr halm har gjort att stora ökenområden blivit gröna och kan bli ny odlingsjord på bara några år. På samma sätt har man i Marocko skapat enorma solparker ovanpå smala floder som gör att vatten inte dunstar bort utan floden lever även de varmaste månaderna.

Rysslands ekonomi krackelerar allt mer, inte genom effektiva sanktioner utan genom att fossil olja (som är ett av landets riktigt stora inkomst) säljs allt billigare och det gör att landets valuta blir allt svagare, landets likviditet beror på ständigt skapande av nya rubler, långt bortom tillväxten. Vill man förstå Trump och Putins spel för att få Ukraina att ge upp, bör man titta där och inte på kartan som alltmer blivit stillastående sönderbombade områden.

Ukrainakriget har samtidigt skapat en ny militär där den största förändringen kanske inte är Ukrainas förmåga att förstöra mål utan den ökade förmågan att neutralisera angrepp. 

Kinesiska BYD har nu lanserat elbilsladdning för sina bilar som är lika snabb som att tanka bensin. 40 mil på fem minuter ändrar ekonomin för all eltrafik som inte är privat och då användare laddar hemma.

Om du följt Dagens ETC vet du kanske att över 95 procent av all ny elproduktion på jorden är förnybar. Vind, sol framförallt, numera också med batterier. Men att USA:s frackingindustri samtidigt går på knäna och de stora gashålen blir tomma allt snabbare är mer okänt. Om Trump ska behålla USA:s energimakt tvingas politiken snart byta till förnybart. Medborgarna har redan gått före.

De stora techföretagen har äntligen börjat möta motstånd från myndigheter, där Apple förlorade ett slag som förbjöd bolaget att ta ut extrapriser på andras appar i telefonen. Samtidigt stäms Google för att tvingas dela med sig av sökdata. Bolagets enorma övermakt i mängden data gör nämligen konkurrens omöjlig.

Den stora börskraschen kommer troligen inte handla om AI utan om hur värdelös fossil energi gör att tusentals miljarder investerade i den smutsen blir allt mer värdelös. Snart stämmer investerare bankernas experter för felaktiga råd baserat på felaktig statistik.

Dollarn rasar som reservvaluta globalt. Istället är det guld som världens superrika köper. Bara drygt 40 procent av världens reservvaluta är nu i dollar vilket innebär att världen blir allt mindre villig att betala USA:s utgifter genom att köpa dollar.

Fackens roll ändras, de måste för att överleva sluta vara fogliga avtalspartner och istället ta strid. Produktiviteten i USA har stigit med 87 procent sen 1979. Lönerna med bara 32 procent. Orsaken är att var fjärde arbetare var fackligt ansluten 1979. Idag bara var tionde. Ren självbevarelsedrift gör att fack, även i Sverige, kommer tvingas slåss om de ökade vinsterna. Det finns trots allt en gräns vad politiken kan göra med skattesänkningar och ROT-bidrag. Vanliga löntagare lämnar facket om man inte får det bättre.

Klimatrörelsen kommer få en ny våg när man vinner strider och det man sagt om klimat och lösningar visar sig vara sant. Det är inte förstörelsen som skapar en stark rörelse. Det är räddningen.

När?

Ja, varför inte 2026.