Tanvir Mansur: Flyktingars kostnader blir ett rasistiskt slagträ

Stora rubriker om invandringens kostnader dyker upp i tidningarna. Nu ska en myndighet ha räknat ut det som SD vill bevisa: att asylsökande är mindre värda. 

För ett halvår sedan gav Tidöregeringen uppdraget till Konjunkturinstitutet (KI). Finansminister Elisabeth Svantesson (M) säger till Ekot:

”Nu har vi fått svart på vitt att kostnaderna har varit höga under de här åren och också att den politik vi nu för, med en stramare politik, är rätt”.

Är det verkligen svart på vitt?

KI betonar för att de här siffrorna inte kan användas för att beräkna vad invandring skulle kunna ha för effekt på samhällsekonomin. Svantesson skulle aldrig prata om kostnaderna för infödda svenskar.

Det tar i snitt åtta år för en flykting att få jobb, för att bli ”lönsam”. Barn som föds i Sverige innebär bara utgifter fram tills de fyller 18 år. Rapporten säger dessutom att intäkterna för inrikesfödda svenskar, om vi nu ska prata om människor i pengar, har minskat de senaste åren. Ändå pratar ingen om en stramare politik för svenskar.

När bestämde vi att vi skulle prata om människor på det här sättet? Smaka på orden: ”nettobidragen är negativa bland flyktingar”.

Det är så vi lindar in fientlighet mot invandrare i ett ekonomiskt språk. Poängen är att få dig att tänka att de inte ger oss något värde – att de är en belastning.

Men vad kallas det när en stat värderar människor olika beroende på ursprung? Jo, rasism.

Vi tar inte emot asylsökande för att Sverige ska tjäna på det. Vi ska erbjuda skydd till de som flyr från krig, förföljelse och klimatkatastrofer. Säg det till alla som använder rapporten som ett slagträ.